Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vips, så var Södergren ute på banan igen

Annons
Hann inte mer än efterlysa en rapport från Anders Södergren, så levererade han.
Här kommer skidkungens rapport:


Man lär så länge man lever, var det någon som sa. Så sant, så sant. Första veckan på landslagslägret i Bruksvallarna har Svenska Skidförbundets resurstränare Mattias Persson finjusterat en rad detaljer i min åkning. Både klassiskt och i skejt.


Mattias är sedan flera år mitt bollplank i träning. Han var själv duktig som aktiv i Åsarna IK och tog SM-medalj i stafett på 1980-talet. Sedan förkovrade han sig på GIH, gymnastik och idrottshögskolan i Stockholm, med längdåkning som specialidrott.

I dag är ”Mattis” en maktfaktor inom svensk längdåkning. På Skidhögskolan i Östersund tränar han många av eleverna som är landslagsåkare. Mina personliga erfarenheter av den ursprunglige smålänningen är mycket goda.

Jag litar på Mattias, och känner att det han säger är rätt. Ja, egentligen kan jag inte säga annat. För han har oftast videofilmat mig.
När vi tittar på upptagningarna blir jag inte sällan helt överbevisad.
Det är de små detaljerna som gör det.
Visst kan jag åka skidor fort. Men vad har jag för kroppsställning, timing och tryck när jag blivit stum i ben och armar?
Bra teknik betalar sig bäst när man är trött. Kan man hålla rytmen, känslan och vara avslappnad, tänka teknik, glida ut och inte stressa, ja då har man kommit långt.
I Bruksvallarna har vi nött på flera dagar. Mattias har stått utmed spåret och kritiskt granskat mig. Det är alltid lätt att ”glänsa” när farten är låg, men när tempot skruvas upp mot tävlingsfart och det borras på en stund, ja då avslöjas bristerna.
Mattias är rak, ärlig och kompetent. Han ser det lilla, lilla som i långa loppet faktiskt kan innebära flera sekunder på en mil. Det kan i slutänden vara skillnaden mellan att vinna och komma tvåa i ett stort mästerskap som VM och OS.

Jag ger mig tid med Mattias för jag vet hur viktigt det är att både den klassiska och fria stilen sitter i ryggmärgen, oavsett om jag är pigg eller trött.
Det är lätt att falla tillbaka i gamla synder. Därför måste man ha mer än bra grepp om stavarna. Man måste ha ett järngrepp på sig själv och sina rörelser, tänka teknik och inte "fuska" när man åker. Kort och gott: Att hålla stilen.

Jag tycker att vi gjort framsteg här i Bruksvallarna. I torsdags åkte Mattias hem till Östersund. Nu är det upp till mig att göra läxan, inte fuska och hålla i flytet. Varv efter varv….

Jag är glad över att det finns spjutspetskompetens inom svensk längdåkning, att vi har tränare som fördjupat sig i teknik, ägnat tid åt att forska och ta del av undersökningar och som framför allt har ÖGAT, ÖGAT för vad som är bäst för den enskilde individen.

Vi är alla olika byggda och har olika sätt att ta oss fram. Konsten är att hitta ens eget optimala sätt.
Jag öppnade landslagslägret lugnt. Jag ville inte stressa vare sig kropp eller teknik. Allt eftersom har jag ökat farten.
Det känns bra, riktigt bra.
Formen är svår att bedöma. Vi får se nästa helg här i Bruksvallarna då det är nationell säsongspremiär.

Jag räknar med tufft motstånd. Mathias Fredriksson är vass. Det ska bli spännande och se om han kommer tillbaka i gammal världstoppform. Han ser stark ut på träning, vilket inspirerar mig. Marcus Hellner ser även han vass ut, inte bara i skejt. Marcus blir att räkna med även i klassisk åkning.
Lägret har varit bra hittills. Vi kör på en sex kilometer lång slinga. Det är bra förhållanden. Sol och klarblå himmel för det mesta.

Gunde har varit här en vecka och haft en massa möten. Vi har det mesta klart för oss innan Gällivares världscuppremiär 22-23 november. Läget är under kontroll. Gissa om jag längtar till att få möta Lucas Bauer, Tobias Angerer, norskarna, finnarna, ryssarna och alla andra? Snart är jag framme vid precis det jag tränar för: Tävlingarna!
Ha det gott
Skidhälsningar
Anders Södergren

Mer läsning

Annons