Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Veronica Maggio

/
  • Veronica Maggio stod säkert som en svensk souldiva på Stora torget.Foto: Henrik Evertsson

Stortorget

(Fredag)

Annons

Veronica Maggio bjuder på många kontraster. Hon är en lyxbrud i tuff förpackning. Hon bjuder på blågul soul med attityd, på pop med rocksväng och på 1960-talsdoftande svensktopp med texter direkt från vardagen just nu 2009.

På scenen står det en stor 1:a och bokstäverna VM. Självklart kommer hon in och drar igång låten ”Vinnaren”. Men det låter burkigt och något stämmer inte riktigt. Så pang, redan som låt två. Ljudet är på plats. Det svänger, det låter perfekt och den skönt oskuldsfullt klara rösten berättar anekdoter från tonårslivet i 1990-talets Uppsala i en av 2000-talets absolut bästa svenska låtar ”17 år”.

Veronica Maggios musik kräver egentligen lyx, ett stort band i kostymer, en skönt klädd kör, blås, silverlamé och en spektakulär scen. Men i stället är det street, en basist, två keyboardister, en trummis och Veronica själv i vit topp, väl synlig svart bh, en tight kjol och lite trasiga strumpbyxor – hon kunde varit vilken tjej som helst i publiken. Knappast den souldiva hon låter som. Och mellansnacket är ostrukturerat charmigt, spontant och hon sippar på en burk Norrlands Guld i stället för på champagne.

Och vilken hitkavalkad hon kan bjuda på trots bara två fullängdare i ryggen. Låtar som den häftiga ”Stopp”, ”Måndagsbarn” som introduceras med en anekdot innehållande Ozzy, Slash, alkohol och en utkastning från en norska festival, succédebuten ”Dumpa mig” och den rörande ” I staden växer inga blommor” låter alla härligt bra. Det tighta bandet skapar ett tungt sväng och Veroncas röst bryter alla barriärer.

Veronica Maggio gör soulpop på sitt alldeles egna strålande sätt. Hon lyser i kapp med den starka solen bakom den stora scenen. Oj, vilken kul öppning på Stortorget.

Christer B. Jarlås

Mer läsning

Annons