Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världscup i Östersund och våran tjej vann

Annons
Y Andra världscupsegern för Helena Jonsson. Och den största.
– Absolut. Väldigt speciellt att få vinna på hemmaplan.
Suveräne världscupspeakern Kjell-Erik Kristiansen nämnde bara i en bisats att Helena kommer från Helgum utanför Sollefteå.
Tjatade bara på om att Helena tävlade på hemmaplan.
Bra och rätt så, Kjell-Erik.
Trots Helenas deklarerade kärlek till hembygden och hemmaklubben, I21, så är det ju i Östersund hon och sambon David Ekholm är bosatta sedan flera år.
Världscup i Östersund och våran tjej vann.
Det håller.
Efter sin fantastiska insats – skyttet imponerade till och med mer än vanligt eftersom Helena iskallt höll igen skott när hon kände sig osäker – äntrade vår världsstjärna så småningom podiet för internationell presskonferens.
Och Helena såg så blyg och så försynt ut (och glad förstås).
Främst beroende på att Helena är just närmast blyg och försynt (och glad...).
Alltid och i alla sammanhang...
... utom när hon ger sig ut i tävlingsspåret.
Alldeles förtvivlat imponerande med Helenas insats är att hon nu direkt från start visade att hon tagit stora kliv framåt rent åkmässigt.
Hennes egen förklaring:
– Träning.
Förre storstjärnan i längd, Magdalena Forsbergs man Henrik "Hinken" Forsberg, som följt Helena under ett antal år förklarade att det inte bara handlat om konditionsträning.
– Framför allt har hon fått jobba väldigt mycket med tekniken. Nu börjar det se riktigt bra ut samtidigt som han har mera ork att trycka på i spåret.
Om att det är lite speciellt med skidskyttelandslaget i så måtto att även ganska mediokra skidåkare tas in för att skolas och målmedvetet utvecklas, menade Henrik:
– I Helenas och flera andras fall har det handlat om deras naturliga talang för skytte.
Talang för skytte och en oerhörd vilja att underkasta sig tuffa träningsprogram.
Här ska dock sägas att Helena erkänner att om hon skulle få en chans att skippa någon träning för att slappa så skulle hon gärna göra det. Vilket nu inte går eftersom en viss Wolfgang håller stenkoll.
Inte med piska dock. Har med egna ögon sett hur Helena fått utbrott mot Wolfgang när han jagat på och hur den store tysken skyndat sig att vrida bort huvudet för att inte avslöja sitt godmodiga leende.
Diktator? I så fall världens blödigaste.
Träffade honom inte efter tävlingen. Gissar att han grät en skvätt.
Tårar kom lite varstans.
Först när Anna Carin släpptes i väg från startlinjen till innerligt och röststarkt jubel.
Hon är älskad och beundrad, ACO.
Sen när Helena skar mållinjen som klar segrare.
Helenas insats rent skidmässigt var av högsta klass. Sjunde bästa tid av alla.
Frågan är vad vi då ska säga om comebackande Anna Carin Olofsson som hade allra bästa åktid. (Sleptsova något snabbare om även skjuttiden räknas in).
Helt enormt.
Tveklöst har det svenska laget kommande vinter igenom – när ACO borstat rosten ur geväret – två kvinnliga segerkandidater i vareviga världscuptävling.
Björn Eriksson, det svenska förbundets ordförande tillika Östergötlands landshövding, var så till sig i trasorna att han lovade (mig) att sitta kvar som ordförande i tio år till.
– Gissa om vi behövde det här. Helt fantastiskt, gormade Björn och dunkade mig i ryggen så att jag drev i väg och nästan höll på att välta den i betong gjutna läktaren.
Tog för givet att onsdagens publiksiffra 7 100 skulle upprepas när Anna-Carin och Helena gav sig ut i spåret. Hade fel. Bara 2 600 kom. Bot och bättring till helgen förhoppningsvis och troligtvis. Z

Mer läsning

Annons