Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad gör lite smärta?

Annons
Tänkte på VM-medaljör Mattila och hans mångåriga träning och att det för honom snarare varit en sporre att träna trots anfäktelser av ledgångsreumatiska besvär än att det varit en ursäkt för att låta bli.
Tänkte på Mattila och funderade att kan han så kan väl jag.
Jag med min lilla åkomma som består i ett sedan vårvintern krånglande knä.
Har nu till sist blivit halvtokig av att försöka vila bort, börja om igen att -för tidigt- träna och återigen försöka vila bort återkommande smärta.
Har till och med, avståndstagande/rädd som jag varit hela livet för piller, att käka voltaren i ett par omgångar.
Nu sätter jag press.
Med start måndag blir det inomhuscyklande några gånger i veckan (racercykel och - av en tävlingscyklande och utflyttad son- en i huset kvarlämnad trainer).
Följ den dramatiska fortsättningen.
Exklusivt för denna blogg.
Galen inställning?
Självklart.
Vill bara ta chansen att inte vara alltför otränad när den av mig efterlängtade snön kommer.
Motto: Bära eller brista.
Hopp om det brister: Kirurger kan ju fixa det mesta.
Bevisat inte minst genom att en av mina grannar lever i högönskemåelig välmåga efter ett hjärtbyte för några år sedan.
Skatt har jag väl ändå betalat in tillräckligt mycket av för att det ska täcka kostnaderna för ett nytt knä.
Sportjournalister ska sporta, även om det är dåligt bevänt med den saken på de flesta håll.

Mer läsning

Annons