Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Upptakt

Annons

Det är sällan jag blivit så hindrad när jag har suttit och skrivit. Rätt vad det var kom Iggy och skulle spela Down on the street. Kraftwerk tittade in med en alldeles underbar liveversion av sin The Robots, men nu var den på tyska och hette Die Roboter. Blue Oyster Cult kom förbi en sväng och försökte med en låt från sin liveplatta On your feet or on your knees, Me 262.

Men då sa jag stopp. Visserligen blir jag mer och mer nostalgisk för varje dag som går, men Blue Oyster Cult är att ta i. De var ju inte ens bra där på 70-talet. En massa överlastad skit, men gitarristen Buck Dahrma, hade ett tufft namn. Jag har säkert spelat luftgitarr en miljon gånger och presenterat mig som Buck.

Förra måndagen satt jag och var nostalgisk en hel spalt, så ni ser vad som är på gång. Man säger att folk som blir åderförkalkade går i barndom och det är väl det jag håller på med.

Jag söker mig bakåt i tiden och hittar exempel på att det var bättre förr. Ett tydligt bevis på det behöver man inte gå längre tillbaka än i somras för. Franska gruppen Justice på Yran ger mig fortfarande gåshud. Inte för att det var förbannat kallt där i badhusparken vid två på morgonen, utan för att det var en fullkomligt makalös konsert. En sån som man är lycklig över att ha fått uppleva.

Nu kanske det börjar vara dags att berätta vad som hindrade mig. En kamrat bjöd in mig till Spotify en musiksajt på nätet som verkligen är ett ymnighetshorn. All musik man kan tänka sig finns där. Typ, alltså. Elton Johns trummis Nigel Olson gjorde en soloplatta nån gång där på 70-talet. Only one woman var en brottarhit på albumet, och jag satte Spotify på prov, men den gode Nigel var ingen artist som programmet kände igen.

Jag tänker inte gnälla på någonting i dag. Veckan har varit ganska lugn och politiska kovändningar har andra, som varit betydligt mer drivna än jag, redan kommenterat.

Det blir en sådan här tråkig text där man inte tycker någonting om någonting. Där en upphittad strumpa kan vara motorn. Varken ni eller jag tycker det är kul, men endera beror det på åldern att jag inte orkar tycka nåt eller så beror det på att solen skiner och förhoppningsvis snart smälter bort snöhelvetet så att vintern 2008/2009 snart bara är ett minne.

Snart kommer chefen och vill veta när vi anställda vill ha semester. Att berätta vad man skulle vilja göra och vart man skulle vilja åka är betydligt lättare än att säga när. Har man bestämt ett datum kryper verkligheten närmare för varje vecka. Jag brukar å andra sidan inte vara så på när det gäller semester. Jag kan sitta och häcka på balkongen i juni likaväl som i augusti. Det är ungefär dit mina semesterplaner sträcker sig.

Mer läsning

Annons