Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tidlöst ös med TSOOL

/
  • Med ett band som TSOOL finns det inga tidsbegrepp. Musiken är tidlös och det var lika kul som för tolv år sedan.  Foto: joakim rolandsson

Grovkalibrig rock’n’roll är något som inte spelas allt för ofta på Gamla Teatern numer. Men under fredagskvällen stod The Soundtrack Of Our Lives på scenen.

Annons

Själv har jag inte sett TSOOL på ett bra tag. Jag var lite orolig att tidens tand skulle ha satt spår. Att de, som vissa andra grupper, desperat försöker återgå till sin ungdom både repertoarmässigt och ytligt.

Inte för att jag trodde att Ebbot skulle komma dragandes med blommig klänning och Hitlermustach, som han gjorde med Union Carbide Productions i slutet av 80-talet. Men ändå. Band som drabbats av ålderskriser blir i längden tröttsamma med sina gamla hits om och om igen.

Å andra sidan visste jag att Ebbot och hans band inte ha låtit så inspirerade som de gör på sitt senaste dubbelalbum Communion, sedan gud vet när.

Och det visade sig direkt att det fanns ingen som helst anledning till oro.

”Babel On” blev startskottet för en runt 90 minuter lång konsert där tidlös rock’n’roll blandades med nostalgikänslor.

Men helheten gav ändå ett nytt och fräscht intryck. Mycket tack vare nya bra låtar och väl valda (av publiken) gamla alster. Tyngdpunkten i konserten låg på den senaste plattan. Och med en stark självklarhet vräkte de ur sig dem som om de spelat dem i hundra år och lite till. Visst, de stack in en och en annan gammal låt också.

Störst jubel fick ”Confrontation Camp” som förvandlade den tjusiga Gamla Teatern till en skitig och rökig rockklubb. Med ”Sister Surround” manglade de över såväl ögon som öron och att publiken spontant började dansa till ”Instant Repeater 99” var kanske inte så konstigt. Men det bestående intrycket för min egen del, var nog ändå de nyare låtarna. De fick ett helt annat värde i sina liveversioner i jämförelse med de versioner som finns på skiva.

”Everything Beautiful Must Die” förvandlades från den lättpsykedeliska poplåt den är på skiva, till en blytung bulldozer. Även de som inte hört låten förut var tvugna att sjunga med. Det är så man vet att låtar fungerar live.

Det akustiska partiet i konserten där ”Second Life Replay” och ”Lifeline” var de klarast lysande stjärnorna. Beatlesliknande ”Pictures Of Youth” blev en mer uppraspad och söndersupen The Who-låt i liveversion.

Naturligtvis fick även radiohiten ”Thrill Me” en rejäl spark framåt och fick alla att dansa och sjunga med. Det var nog även då som jag insåg att med ett band som TSOOL finns det nog inga tidsbegrepp. Musiken är tidlös och det var lika kul som för tolv år sedan.

På väg ut hör jag en besökare som var besviken på att de inte hade spelat just ”Thrill Me”. Ja, måste man springa ut till baren 14 gånger under en konsert, så får man nog skylla sig själv en smula...

Mer läsning

Annons