Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

The Guild hyllar utanförskapet

Annons


Vuxna karlar som känner sig utanför, och helst inte toppar några listor. Så beskriver Ark-trummisen Sylvester Schlegel sitt eget sidoprojekt The Guild. I veckan släpps bandets andra skiva.

-Det handlar om musikalisk flykt. Alla medlemmarna har ju sina vanliga karriärer vid sidan av. Här kan vi bara träffas och låta rytmerna flöda, utan att någon kräver slutsålda konserter eller upphaussade recensioner, säger han till TT Spektra.

För egen del har hobbyspelandet lett till att Schlegel bytt baskagge mot mikrofon, och numera kan titulera sig frontsångare. På scenen flankeras han av artister från Dungen och Empire Dogs.

-Superskojigt. När man, som jag, alltid filat fram egna låtar blir det en extra boost för självförtroendet att få spela in dem och uppträda live inför publik.
En tummetott

Skillnaderna gentemot The Arks evige showman Ola Salo är dock milsvida. Alla trivs nog inte i blickfånget framför publikhav på tusentals personer, tror Sylvester Schlegel.

Passande då att The Guilds album nummer två fått namnet "The golden thumb".

-Plattan är en hyllning till handens egen lilla outsider. Jag känner mig rätt ofta som det där något kortare, något bredare fingret en bit vid sidan av alla andra. De andra killarna tänker likadant. Vore vi fingrar hade bara tummen kunnat komma på tal, säger Sylvester Schlegel.
Helt kravlöst

Sina influenser har The Guild hämtat både från amerikanskt 60-tal och Sveriges urskogar. Resultatet blir den rätt luddiga beskrivningen "kollektivistisk folkrock". Mer "eget" än exempelvis The Ark.

-Texterna är mörkare också. Just experimenterandet, att vi inte har pressen på oss att bli superpopulära och pryda omslaget till ungdomstidningar, innebär ju att vi kan ta ut svängarna. Då blir det lite jordigt, men kul, säger Schlegel.

Kritikerna har hittills, precis som med debuten "Oh my guild" omfamnat "The golden thumb". Kul, förstås. Men frågan är hur länge man kan ägna sig åt ett rent avslappningsprojekt - som faktiskt börjat växa och få eget liv.

-Kanske tröttnar vi framåt sjunde skivan, men fortfarande driver spellusten på stenhårt. Tanken med The Guild är ju också att det ska vara helt kravlöst, något som kan ligga i dvala under några år, men som man återvänder till sen, säger Schlegel.

Mer läsning

Annons