Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Teaterfest i tio dagar

/
  • Karl-Arne Retzell och Camilla Abrahamsson gör huvudrollerna i Tjechovs enaktare ”Björnen”.Teater är folkhälsa, tycker Karl-Arne: ”Jag kom tillbaka till stan för tolv år sedan och sen dess finns ingenting som har varit lika betydelsefullt för mig som att få vara en del av den här verksamheten.”Camilla är också en hemflyttare: ”Jag har många fritidsintressen, idkar mycket friluftsliv tillsammans med min sambo, bland annat. Men teatern är min egen grej, och därför är den mycket viktig för mig.” Foto: Ulrika Andersson
  • Det är viktigt att rösten håller fram till premiären. Honungsvatten lindrar för den som är hes i halsen.
  • I dag slår ”Björnen” egentligen in öppna dörrar med sitt budskap om könsroller och jämställdhet. Därför är det en sådan utmaning att försöka ge den klös, funderar Torben Sundqvist, regissör.Foto: Ulrika Andersson
  • ”Jag gör en flicka som vill vara alla till lags men tappar bort sig själv”, säger Sabine Eriksson om sin huvudroll  i ”Blod på någons händer”.

Ska ’re va’ så ska ’re. När Östersunds Teaterverkstad ställer till med teaterfest är det inte med en eller två eller tre pjäser. Nej, här firar man med sju olika produktioner, på tio dagar!

Annons

– I fjol och året innan satte vi upp tre pjäser på rad och jag tyckte det blev lite mycket. Därför slår vi till med sju den här gången, säger Torben Sundqvist som är verksamhetsledare och regissör på teaterverkstaden.

Jaha, säger jag och ser förmodligen ut som ett levande frågetecken inför logiken i detta.

– Jo, men om vi drar på ordentligt så blir det så uppenbart att inte jag kan vara med överallt. Då måste det fungera ändå.

Och det gör det?

– Javisst.

Ja, det kokar i alla fall av aktivitet på alla håll i ÖTV-kåken när LT hälsar på under söndagseftermiddagen.

På stora scenen repeterar Karl-Arne Retzell, Camilla Abrahamsson och Åke Ericsson Tjeckovs ”Björnen”, en pjäs som har 120 år på nacken.

– Det är så roligt att få ta sig an en klassiker, säger Camilla Abrahamsson som spelar den sörjande godsägarinnan fru Popova.

En björn i dåtidens ryska språkbruk är vad vi brukar kalla för en buffel, förklarar Karl-Arne Retzell, som spelar fordringsägaren Grigorij Stefanovitj Smirnov. Han kommer till godsägarinnan för att inkassera en skuld som hennes lätting till man lämnat efter sig. Omedelbar attraktion uppstår.

– Fast det förstår de inte själva. Publiken förstår det långt tidigare, och det är det som är så kul, säger Torben Sundqvist som regisserar.

Efter ”Björnen” är det ”Blod på någons händer” av Malin Axelsson som står i tur att repeteras på stora scenen. Här handlar det om tragikomisk musikdramatik av betydligt senare årgång än ”Björnen”. ”Blod på någons händer” hade urpremiär på Uppsala stadsteater 2005.

Sabine Eriksson gör rollen som Flickan, som på något sätt vuxit fast i en idyllisk villaträdgård. Men när ett nedgrävt lik hittas i trädgården rämnar idyllen.

– Pjäsen är svår att förklara men den är bra, säger Sabine som kände direkt när hon läste manus att den här rollen ville hon göra.

– Fast det är mycket musik och jag sjunger inte. Så vi får se hur det går, säger hon glatt.

I den lilla studion högst upp i huset repeterar Greger Bringsaas och Claes Fredriksson nobelpristagaren Harold Pinters ”Mathissen”. En pjäs med många bottnar, både individualpsykologi och samhällskritik och en hel del svart humor.

Två äldre män – yrkesmördare ska det visa sig – går och väntar på något fast de vet inte riktigt vad.

– Vi var de enda i rätt ålder för att spela dem, säger Greger och Claes.

Claes har varit med i teaterverkstaden till och från. Greger har nyss börjat.

– Jag har länge haft en dröm om att få prova på teater. Men det har inte varit läge förrän nu, säger han.

Egentligen hade Greger inte tänkt börja som skådespelare så här snart. Men när Torben sa att han skulle göra den här rollen kunde han inte låta bli att anta utmaningen.

– Fast det viktigaste är ändå inte att få stå på scenen. Det är allt runt omkring, att få vara en del av sammanhanget som betyder mest.

Och när Claes får frågan vad som är bäst med teaterverkstaden kommer svaret blixtsnabbt:

– Att man alltid blir glad av att vara här.

Mer läsning

Annons