Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sven-Göran Olsson

/

Vår pappa Sven-Göran Olsson somnade in hemma i Hackås 11 december.

Annons

Det var dags att vandra vidare efter en tuff sjukdomstid, men ända in i det sista var han inställd på att komma tillbaka. Det fanns mycket han ville göra mer av, som timra hus, sköta skogen och vara med barnbarnen.

Det var tungt i höstas när han inte kunde gå med på älgjakten - men han blev själaglad när jaktkamraterna i Bingsta ändå kom med en lott kött till honom.

Säkert var han efterlängtad när han föddes i Skucku i januari 1933. Storasyster Marit hade dött bara sexton dagar gammal. Pappa var Otto Olsson från Oljons i Bingsta och mamma Anna kom från Jörn-Ers i Hoverberg. Familjen flyttade till Jörn-Ers efter några år, där pappa växte upp.

För oss berättade han om skidåkning nerför Hoverberget och om sommarjobb som brandvakt i tornet. En gång simmade han över sundet bara för att pröva om det gick. Antagligen var det också fara å färde den vinterdag han åkte med motorcykeln genom isen.

I mitten av femtiotalet träffade han mamma. De dansade några somrar på Galhammarudden innan de gifte sig 1957. Gemensamt hade de intresset för friluftsliv: att vandra fjällen och åka skidor. Vi barn kom 1957 och 1960. År 1965 byggde de huset i Hackås som han och mamma bott i fram till nu. Han var också med och byggde sommarstugan vid Näckten och det båthus som inte hann bli målat.

Han tog realen i Malmö på Hermods. Första jobbet efter ingenjörsutbildningen i Katrineholm var på Vattenfall i Älvkarleby, där familjen bodde i nästan ett år. Sedan blev det Vägförbättringarna och han var med på många av de stora gatuprojekten i Stockholms innerstad under 60-talet. Det gjorde att han var mycket borta från oss men när han kom hem var det fest, och på somrarna åkte hela familjen med honom söderut och bodde i husvagn.

Förra sommaren åkte han och mamma till Lofoten. Det blev den sista av en lång rad resor och vandringar som de gjorde tillsammans. De har vandrat i hela den svenska fjällvärlden, varit i New York, upp på Mont Blanc, kört bil till Kroatien och Nordkap. När vi var små reste familjen ut i Europa varje sommar.

Pappa var orädd. Minns husvagnsfärder över Sankt Bernhardspasset på smala alpvägar utan räcken, franska Rivieran, glödheta italienska motorvägar och Hamburg med husvagn i rusningstrafik. Men vi visste att pappa fixade körningen.

Körde gjorde han också mellan Hackås och Östersund under alla år som anställd på Schaktförmedlingen. En intensiv och krävande tid då han jobbade med många olika människor inom åkeribranschen.

Pappa var också djurens och barnens vän. Han fick den skyggaste katt att sitta och spinna i knät. Han fick dem att känna sig trygga och så kändes det för barnen också.

Han var mycket mån om sina fyra barnbarn. Han trivdes då de kom och hälsade på, och det gjorde de väldigt ofta. Sin sista sommar tillbringade han på sjukhus och längtade hem. Och när han äntligen kom hem fick vi ha honom hos oss några veckor innan han for iväg igen.

Vi saknar honom.

Familjen genom Carina

Mer läsning

Annons