Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sonia Wikström

/

Vår mamma Sonia Wikström, född Andersson, har vid en ålder av 65 år, lugnt och stilla insomnat efter en längre tids sjukdom.

Annons

Hon växte upp i byn Långsele, Örträsk församling, i Västerbotten. Mamma var äldst av fem syskon, och hade många av sina kära släktingar boende i byn. Under hennes första skolår bodde familjen i Balsjö, men flyttade sedan tillbaka till Långsele. Hon fick ofta hjälpa till med att sköta sina yngre syskon och fick under skolloven valla kor, getter och sätta plant i skogen.

Efter realskola i Lycksele och husmodersskola i Bjurholm kom hon 1963 till Östersund för att läsa till sjuksköterska. Mamma hade sitt andliga hem i EFS där hon också träffade många nya vänner. Efter en kortare tid träffade hon där sin blivande make Alrik, vår pappa. De gifte sig i maj 1967 efter att hon tagit sin sjuksköterskeexamen. Mamma fick fyra barn och åtta barnbarn. Mamma älskade att vara i närheten av vatten. När våra föräldrar köpte hus på Frösön, var därför sjöutsikten viktigare än husets storlek och standard.

Mamma hade genom vår mormor lärt sig att vara ute i skog och mark. Hon plockade gärna bär med släkt och vänner och fyllde frysen så att hon hade sylt, saft och efterrätter hela året. Vår familj åkte ofta till släkten i Långsele när vi var lediga. Där fick vi lära oss att meta, baka tunnbröd, hässja hö, och köra skoter med vår mormor Martha. Mamma gillade att sticka och hon försåg bland andra barn och barnbarn med varma sockor.

För att kunna vara hemma med oss barn arbetade mamma som sjuksköterska under kvällar, nätter och helger. När vi kom hem från skolan fanns många gånger nybakade bullar, mammas goda sockerkaka eller kanske en nykokt rabarberkräm. I slutet av 80-talet vidareutbildade hon sig till distriktssköterska och arbetade sina sista yrkesverksamma år på Frösön.

Mamma var alltid mån om sina barn och barnbarn och fanns alltid till hands. Barnbarnen betydde mycket för henne. Med dem spelade hon gärna spel, bakade, gjorde utflykter i vårsolen på isen, gick i skogen med mera.

Närmast sörjande är make och barn med familjer.

Barnen Elisabet, Barbro, Bodil och Edvin

Mer läsning

Annons