Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trivsam kusinträff i Brunflo

/
  • Kusinerna som deltog var från vänster Axel Andersson, Elsa Olsson, Einar Lundgren, Astrid Eriksson och Bror Halvarsson.

De som träffades var Einar Lundgren, Kristinehamn, Bror Halvarsson, Brunflo, Elsa Lundgren, Östersund, Axel Andersson, Hamrångefjärden och Astrid Eriksson, Östersund. Initiativtagare till träffen var Einar Lundgren och Bror Halvarsson.

Annons

Det blev alltså fem av sju kusiner som träffades på Brunflo vackra hembygdsgård i Grytan där man dagen till ära hissat flaggan. Två hade förhinder att närvara. Efter kaffet berättade Bror om hembygdsgården och därefter besöktes Singsjöstugan, ett gammalt soldattorp som flyttats från Tubäcksnäset på 1960-talet till Grytan. I den stugan föddes två av deltagarna i träffen, tvillingarna Axel och Astrid Andersson och de kände igen sig i det lilla torpet.

Efter ett kort besök i järnvägsmuseet vid stationen i Brunflo hälsade man på hos Brors syster Karin Jönsson som inte hade möjlighet att delta i kusinträffen. Hon gladdes mycket åt besöket. Därefter ställdes färden mot Singsjön med ett kort stopp i Lunne där Bror berättade om sin uppväxt i byn. Framme i Singsjön berättade Axel om byn, skolan och om föräldrarna Elisabet och Albert Anderssons strävsamma liv och om sin egen mödosamma väg från byn och om sin utbildning till riksdagsman, FN-delegat i New York och som EU-parlamentariker i Bryssel. En arbetaregrabbs sällsamma politiska karriär.

Kusinerna gjorde även halt i byn Åsgård innan de besökte Skarpnäset där Edith Larsson och Sture Olsson tog emot för visning av den vackra gården som är granne med slutmålet för bilfärden, byn Lagmanslandet.

Där intog man en god lunch i en gammal men restaurerad loge.

Sedan strövade kusinerna runt på för dem kända stigar med sina respektive, de som kunnat delta, och tittade på rester av rivna hus och utsikten över sjön Ismunden.

Bror berättade om den forna släktgården där kusinernas mormor och farmor, Lagmans-Brita bott fram till sin död 1947. Hon som bröt lårbenet vintern 1928 på andra sidan sjön och togs sig över sjön på sitt brutna ben två och en halv kilometer till hemmet. Benet fick självläka och det blev 16 centimeter kortare. Hon blev därmed halt och stelbent resten av sitt liv. Efter avslutande kaffedrickning blev det återfärd mot Brunflo där man skildes efter en trevlig dag tillsammans.

Mer läsning

Annons