Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Silverbröllop i silversmedjan

/
  • Fåglari stram design.  Nya broscher och hängen har tagits fram till jubileums-utställningen.
  • Lena Olofsson och Kersti Öhlin Lejonklou säger att de bara har blivit osams en enda gång under de 25 år de jobbat ihop. ”Vi höll på med en inventering och egentligen var det inte varandra vi var irriterade på. Ingen av oss gillar papper, det passar inte oss.”
  • En doldis vid lödkarusellen. Det är Lena Olofsson som står för det mesta av det praktiska utförandet av de smycken som hennes arbetsgivare Kerstin Öhlin Lejonklou formger.

De har jobbat ihop i 25 år, Kerstin Öhlin Lejonklou och Lena Olofsson.
Nu firar de med att ställa ut en ny kollektion i silversmedjan.

Annons

Kerstin är silversmeden och den konstnärliga ledaren.

Hon har en konstfackutbildning i grunden och har gjort sig ett stort namn inom nutida smyckedesign. Har ställt ut världen över, är representerad på museer i både Stockholm, Oslo och Köpenhamn och fick 2004 Prins Eugen-medaljen för framstående konstnärlig verksamhet.

Lena är guldsmed och den som gör nästan allt det praktiska.

Hon har gått lärlingsvägen till sitt yrke. Det innebär att hon inte har någon egentlig konstnärlig utbildning men att hon är desto skickligare på själva hantverket.

– Vi kompletterar varandra och jobbar så bra ihop, säger de båda och Kerstin understryker att hon tycker det är på tiden att Lena lyfts fram:

– Hon är så otroligt duktig men så blygsam. Det är alltid jag som får synas.

När deras vägar korsades 1984 hade Kerstin redan drivit egen silversmedja i Östersund i 20 år. Lena, då 25 år gammal, hade skaffat sig en textil utbildning.

– Slöjd och hantverk hade jag hållit på med sedan jag var liten, men smide hade jag aldrig nosat på.

Hur det var så bestämdes det att Lena skulle provjobba några dagar hos Kerstin. Provjobbet föll väl ut. Lena upptäckte hur kul det var att jobba med metall, Kerstin upptäckte att Lena hade talang. Och båda upptäckte de att de trivdes osedvanligt bra med att jobba tillsammans.

Nu har det gått 25 år. Och det har gått fort.

– Tiden går ju fort när man har roligt hela tiden, säger de.

Beskriv hur det går till när ni jobbar!

– Det börjar med att Kerstin får en idé. Hon gör en enkel skiss och så tar vi fram en modell. Den kan vara av papper eller av någon oädel metall.

– Jag börjar fundera på hur man rent tekniskt ska gå till väga för att göra smycket. Ser jag att det inte går att lösa på något bra sätt säger jag ifrån.

Och om du tycker att Kerstins förslag inte är snyggt?

– Då säger jag också ifrån!

Det bästa med att jobba hos en silversmed i stället för i en vanlig guldsmedsverkstad är enligt Lena att hon hela tiden får nya saker att göra, nya problem att lösa.

– Här tillverkar vi ingenting i långa serier.

Det bästa med att ha en tekniskt skicklig guldsmed som kollega är enligt Kerstin att hon själv får mera utrymme för det kreativa skapandet. Och att produkterna blir så bra, förstås. Ambitionen är att ett smycke från deras smedja ska hålla i flera generationer.

Att Lena klarar så gott som alla moment i tillverkningen är också ett plus, eftersom de slipper skicka iväg sina grejer till andra specialister.

– Det enda jag inte gör är vissa typer av steninfattningar.

– Fattare är ett särskilt yrke och man blir inte duktig om man inte håller på med det hela tiden. Vi skickar en del av våra infattningar till en juvelfattarmästare i Västergötland. Men jag gör allt förarbete, borrningar och annat, säger Lena.

– Och det gör hon bra, säger Kerstin.

– Juvelfattarmästaren brukar alltid framhålla Lenas arbete och visa upp våra grejer som bra exempel på hur han vill att förarbetet ska vara gjort.

Kerstin och Lena gillar fåglar båda två, och till jubileumskollektionen som ställs ut i smedjan från och med på onsdag har de tagit fram nio nya broscher och hängen med fågelmotiv.

– Det började med den stora ”Coq d’Or” (Guldtuppen) som vi tog fram till en utställning i Stockholm 1990. Sedan dess har vi gjort över hundra unika fågelbroscher. En av dem finns på Nationalmuseum.

Kerstin och Lenas fåglar är stiliserade, strama i formen och ofta i både guld och silver.

Ibland har de ögon, ibland är ögonen briljanter.

Och varför just fåglar? Handlar det om flykt och frihet, eller?

– Så har jag aldrig tänkt, men det kanske det gör, säger Kerstin och skrattar.

– Men fåglar är ett mycket variationsrikt tema. Det finns så mycket form och rörelse att hämta i fågelvärlden.

Mer läsning

Annons