Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Osminkat porträtt av en genial artist

Hennes sångkarriär sträckte sig över ett halvt sekel, hennes skådespelarkarriär varade i decennier.

Annons

Få svenska artister har haft den bredd som Monica Zetterlund (1937-2005) hade. I hennes artistkarriär förenades folklig popularitet och konstnärlig medvetenhet. Hennes starka personlighet vann publikens hjärta både när hon framträdde som jazzsångerska, kabaréartist och seriös skådespelerska. Monica Zetterlund var en svensk artist med internationell karriär, men hennes hjärta tycks aldrig riktigt ha lämnat  barndomens Hagfors i Värmland.

Hagforsvalsen, det vill säga de tidiga barndomsminnena fram till Nalens vokalisttävling och det första sångkarriärsteget in i Ib Glindemans storband, drogs redan i den lättsamma memoarbok som Tom Alandh sammanställde 1992, ”Hågkomster ur ett dåligt minne”. Och den återkommer förstås i den stora biografi, som Klas Gustafsson ger ut med titeln ”Enkel vacker öm”.

Det är en riktig Zetterlund-bibel på 350 storformatssidor, en fullständig genomgång av hennes artistiska och privata liv med rikt ackompanjerande bildmaterial, komplett diskografi och källhänvisningar till hundratals intervjuer med Monkan, som hon kallades i den trängre vänkretsen.

Boktiteln ”Enkel vacker öm” är en rad hämtad ur Beppe Wolgers lite egensinniga svenska text till Bill Evans Waltz for Debbie och passar förstås bra in på huvudpersonen. Tage Danielsson, en annan av Monica Zetterlunds textförfattare, karaktäriserade henne som ”Ett lingonris i cocktailglas”.

Förutom alla tidningsintervjuer och presentationer han plöjt har Klas Gustafsson också själv intervjuat ett 40-tal personer om deras minnen, upplevelser och erfarenheter av Monica Z. Här berättar älskare och äkta män, musiker och skådespelare, nära släktingar och gamla vänner öppenhjärtigt och utlämnande om en spröd och känslig privatperson, som på artistscenen var allas skärskådade egendom. Om en genial artist, som då och då bröt samman av orimliga prestationskrav och offentlig exponering.

Under 1960-talet, som var Monica Zetterlunds stora årtionde, gick hon på högvarv nästan dygnet runt. Ofta var det filmning direkt efter frukost, skivinspelning efter lunch, revy på kvällen och jazzklubb fram till gryningen.

– Det var inget hälsosamt liv och det gick åt helvete ibland, kommenterade Monica själv det pressade dagsschemat.

Älskare och äkta män kom och gick i Monicas liv. Från Torbjörn Zetterlund, som hon gifter sig med bara 17 år gammal, via en lång rad kända jazzmusiker, skådespelare och regissörer som Earl Hines, Donald Byrd, Josh White, Marlon Brando, Jack Norén, Vilgot Sjöman, Göran Pettersson, Steve Kuhn fram till Sture Åkerberg, hennes sista kärlek, som hon skiljde sig från och gifte om sig med för att skilja sig ifrån igen och ändå behålla kärleken till.

– Tycker jag om nån, så slår jag till, sa Monica.

Klas Gustafsson skildrar kronologiskt livfullt och medryckande Monica Zetterlunds liv både på och utanför artistscenen. Och hans biografiska berättelse baserar sig alltså både på Monicas egna uttalanden och många andras vittnesmål.

Resultatet har blivit en ärlig, osminkad skildring av en stor och älskad artist, som gick från klarhet till klarhet, men som också ofta tvivlade på sig själv och sin förmåga, som hade stora problem med både spriten och kärleken, och som då och då kollapsade.

Men tapper var hon, när hon de sista åren under sin karriär mötte sin publik i rullstol med smärtsamma ryggplågor. Rösten var dock intakt och den rösten kommer ju för alltid att finnas kvar i folks medvetande. Vi har aldrig tidigare haft en jazzsångerska som Monica Zetterlund och frågan är om vi någonsin kommer att få en som kan mäta sig med denna lysande jazzstjärna.

Jag tycker att Klas Gustafssons biografi ”Enkel vacker öm” gör Monica Zetterlund full rättvisa på alla plan, även som den osminkade och utlämnande skildring den är.

Mer läsning

Annons