Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Testas av sina vänner

/

Annons

Vicepresidenten Joseph ”Joe” Biden förutspådde under valkampanjen i höstas att den nye presidenten skulle ställas inför en större utrikespolitisk utmaning under sina första sex månader i ämbetet. För det fick Biden reprimander från sina egna partivänner, som inte ville bli påminda om att Barack Obama – i motsats till Biden – faktiskt hade en ganska begränsad utrikespolitisk erfarenhet. Andra befarade att profetian kunde trigga USA:s fiender att gå till attack.

Sex månader har gått, och några verkligt stora utrikespolitiska utmaningar har inte dykt upp. Relationen med Ryssland har snarast förbättrats, låt vara att motsättningarna kring Ukrainas och Georgiens Nato-medlemskap kvarstår. Kina vakar ängsligt över sina dollarhögar och vill inte skada USA:s ekonomi mer än den redan är. Under tiden bygger Kina upp sina ekonomiska och politiska positioner på andra håll i världen, men undviker nogsamt att konfrontera amerikanska intressen. Det gäller också Taiwan. 

De nordkoreanska ledarna fortsätter att pröva sina hemgjorda missiler och kärnladdningar för att få mer mat, och Iran har genomfört ett val som av allt att döma satt igång en demokratisk process i landet, låt vara att mullorna sitter kvar. I övrigt förhåller sig omvärlden artigt positiv till den nya administrationen i Washington, glad över att USA:s äntligen fått en både begåvad och lyhörd president.

Det betyder inte att Obama saknar utrikespolitiska utmaningar. Kriget i Afghanistan rullar vidare, och juli är den blodigaste månaden för de utländska trupperna sedan invasionen 2001. Men det är ett resultat av att de amerikanska trupperna trappat upp krigföringen i ännu ett ”sista” försök att få kontroll över landet, snarare än någon provokation från talibanernas sida.

Obamas taktik tycks vara att visa musklerna, för att sedan börja dra USA ut ur detta alltmer impopulära krig, vars syfte – att gripa bin Ladin – de flesta amerikaner för länge sedan glömt.

Taktiken har sina risker, men en gissning är att vi får se de första propåerna om ett amerikanskt tillbakadragande efter valet i Afghanistan i höst. Det ligger knappast i Obamas kort att fortsätta kasta ut miljarder på ett meningslöst krig medan den amerikanska ekonomin blöder.

Det är framförallt ”vännerna” som testar Obamas beslutsamhet. Den shiadominerade regering som USA installerat i Bagdad utsätter den amerikanska militären för förödmjukande inskränkningar i rörelsefriheten. Men det är något som Obama kan utnyttja som argument för att påskynda reträtten från Irak, USA största och mest kostnadskrävande militära engagemang utomlands. Det blir uppenbart orimligt att USA ska betala hundratals miljarder för att hålla sysslolösa trupper i landet.

Men den värsta trubbelmakaren för USA är ändå den nya högerextrema regeringen i Israel. Nethanyahus proklamationer om att det nu är fritt fram för judiska israeler och deras utländska finansiärer att bygga i östra ockuperade Jerusalem och att förtäta befintliga bosättningar på Västbanken med mera (som till exempel att bygga ett judiskt museum på muslimska gravar) är provokationer som USA kraftfullt måste ta itu med, om det någonsin ska bli fred i området.

Statskuppen i Honduras i Centralamerika är ett annat exempel på hur Obama nu testas av USA:s gamla allierade. Det får förödande konsekvenser för Obamas anseende i världen om han låter kuppmakarna i Honduras sitta kvar. Är han verkligen beredd att betala det priset för att hålla några tusen rika honduraner och ett par amerikanska banankompanier under armarna?   

Mer läsning

Annons