Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tennisbojkott hade varit okej

/

Annons

Kritiken i samband med Israels groteska bombardemang mot Gaza var skarpa. Men, som så många gånger förr, började och slutade kritiken vid ord. Efter 40 år av israelisk ockupation borde omvärlden ha lärt sig att det inte räcker med diplomatiskt finlir för att få ett slut på den förnedrande behandlingen av Palestinas folk. Det krävs tydligare ställningstaganden – Israel (och USA) måste förstå att de står ensamma vid skampålen. Avståndstagandet har oftast manifesterats genom folkliga demonstrationer, men det har funnits tillfällen då även bojkott och nedtrappade handelsförbindelser borde ha övervägts.

Och så var det här med tennismatchen. I dag börjar Davis Cupmatchen mellan Sverige och Israel.Det är sedan tidigare bestämt att matcherna ska spelas inför tomma läktare i Baltiska hallen i Malmö. Beslutet fattades på grund av säkerhetsskäl. Någon anledning att betvivla Malmöpolitikernas motiv finns inte, ty det finns alldeles säkert grupper som skulle försöka ställa till oreda om de beredes tillträde till arenan.

Tennisintresserade tycker förstås att det är bedrövligt att bli förvägrade möjligheten att följa en spännande landskamp på plats. För att inte tala om Simon Aspelin, Björn Rehnquist och resten av svensktruppen som lär sakna stödet från läktarna.

Egentligen hade det varit lättare att argumentera om Malmös fritidsförvaltning åberopat politiska motiv för sitt beslut. Då hade vi kunnat få en ordentlig diskussion om idrottens roll i samhället och politiken. Då hade vi kunnat diskutera gränsdragningsproblematiken. Är det okej att Sverige spelar landskamper mot vilka länder som helst? Norge – absolut. Israel – nja. Nordkorea – nej.

För vi kan inte låtsas som om att det som händer på idrottsarenan inte påverkar de större sammanhangen. Idrott och politik är tätt sammankopplade. De flesta länder har en idrottsansvarig minister. Det var politik att utnämna Nazityskland och Kina till OS-arrangörer. Idrott är propaganda. Att mönstra ett svenskt tennislag mot Israel kan tolkas som ett tyst medgivande för apartheidpolitiken.

Borde matchen rent av ha stoppats? Ja, om vår politiska ledning hade initierat ett sådant förslag, absolut. Men det är inte Tennis-förbundets sak att sätta ribban för svensk utrikespolitik. Om regeringen däremot hade kallat hem sin Israelambassadör under den tre veckor långa offensiven mot Gaza och därefter varit pådrivande i EU för en sanktionspolitik hade en tennisbojkott varit en naturlig fortsättning.

Jag tror faktiskt att många hade stött en sådan linje. Ibland räcker det inte med finlir för att vinna – varken på tennisplanen eller i politiken.

Mer läsning

Annons