Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Systemskiftet fortsätter

/

Annons

Det finns flera sätt att tolka IF Metalls krisuppgörelse med arbetsgivarsidan, Teknikföretagen. Exceptionella tider kräver exceptionella lösningar. Metallarna är den grupp som drabbats hårdast av krisen; i sommar kan 25 procent av förbundets medlemmar vara arbetslösa. Avtalet, som bland annat öppnar för nerdragen arbetstid och minskad lön, kan vara ett sätt för skadeskjutna företag att övervintra krisen istället för att lägga nya varsel. Men några garantier för att uppgörelsen räcker finns förstås inte. Saab kommer ju inte att börja sälja fler bilar bara för att montörerna på golvet går ner i arbetstid och lön.

Det är således lätt att förstå dem som dundrar mot avtalet. Bland såväl löntagare, lokala metallrepresentanter som andra fackförbund märks besvikelsen. ”Genom det här beslutet slänger man ut de fackligt förtroendevalda till vargarna”, säger Carina Nilsson, ombudsman för Skogs- och träfacket, till LT. Ja, risken för ett race mot botten är uppenbar. Lokala förtroendevalda har hamnat i ett uselt förhandlingsläge. Vidare finns risken att andra arbetsgivare använder Metalls nödlösning som ett riktmärke i sina förhandlingar med facket. ”Värnar ni jobben gör ni bäst att skriva under den streckade linjen”, blir budskapet. Arbetsgivarorganisationen Almega har redan antytt att man sneglar på Metalls uppgörelse.

Men det är inte Metall som bär ansvaret för den fackliga tvångströjan. När moderaten Anders Borg häromdagen kommenterade uppgörelsen applåderade han överenskommelsen. Det är bra att parterna förmår hitta egna förhandlingslösningar, menade Borg. Teknikföretagen, borde skicka en blombukett till finansministern. Som tack för väl utfört arbete.

För i Skydd av den värsta krisen i mannaminne fortsätter regeringen nämligen systemskiftet på arbetsmarknaden. Maktförhållanden förskjuts. Indragningarna av arbetsmarknadsåtgärder och försämringarna i a-kassan syftar till att sprida känslan av otrygghet. Denna strategi för att hålla arbetarrörelsen på mattan är inget typiskt för svensk borgerlighet utan en metod som praktiserats av högerministärer i alla tider.

Vi recenserar tillståndet för den svenska modellen 2009: en pressad fackföreningsrörelse, ett alltmer oroligt löntagarkollektiv och en regering som fortsätter hävda de fria marknadskrafternas strålande potential.

Moderaternas valslogan – det nya arbetarpartiet – måste vara en av de största pr-bluffarna i modern tid. KO

Mer läsning

Annons