Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Socialbidragsregeringen

/

Annons

Det är inte regeringen Reinfeldts fel att två amerikanska jättebanker med lustiga namn kollapsat. Nej, påståenden i den riktningen är verkligen att överskatta den svenska statsministerns inflytande över världsekonomin. Ändå blir den globala ekonomiska krisen, med betoning på globala, regeringens perfekta alibi. Ty vad man säger, senast i går på DN debatt, är: det finns inget vi kan göra. Eventuella krispaket skulle, för att låna statsministerns ord, bara innebära förändringar i marginalen. Här synliggörs en avgörande skillnad i det politiska landskapet: högern tror inte på politikens förändrande kraft, förutom när det gäller skattesänkningar då.


I går gick årets första partiledardebatt av stapeln, och mycken taltid ägnades åt just regeringens passivitet i dessa kristider.
"Kom ut ur skuggorna – ta ansvar!", röt oppositionsledaren Mona Sahlin. 
Ta ansvar för vadå, blev statsministerns yrvakna svar. Sedan fortsatte Reinfeldt sitt sedvanliga mässande om den "superbudget" som presenterades i september och som i praktiken var uträknad redan innan den hade satts i verket. Ingen finansminister i världen, inte ens Anders Borg, kunde nämligen förutse den störtflod av varsel som månaderna därefter skulle välla in över arbetsmarknaden. Men det intressanta är ju inte bara vad regeringen gör i detta nu – ingenting – utan vad den gjort de senaste åren. Hur man har förvaltat de stora överskotten i statsfinanserna. På utgiftssidan finns en åtgärd som förmörkar alla andra åtgärder: sammanlagt har de tre jobbskatteavdragen dränerat statskassan på 65 miljarder kronor! Skattesänkningarna skulle som bekant ge fler jobb. Lyckades man? Resultatet är splittrat, nya har jobb skapats, men varje nytt arbetstillfälle har kommit med en väldigt hög prislapp.

Regeringen kunde ha valt en annan inriktning. Man kunde ha höjt pensionärernas och studenternas köpkraft, behållit den starka a-kassan, försvarat komvux och yrkesvux. Inget av detta gjordes. Därför står Sverige sämre rustat än vad som hade behövts vara fallet. När nu lågkonjunkturen är ett faktum önskade man i alla fall att regeringen hade den goda smaken att inse åtminstone några av sina felprioriteringar. Säg höjt tak i a-kassan, fler komvuxplatser, stödpengar för att stimulera utbildning av varslade i strategiskt viktiga branscher. Men inget av detta görs heller. För regeringen lade nämligen en "superbudget" september.

Sverige har äntligen begåvats med en jobbskaparregering som ser till att människor arbetar istället för att gå på bidrag. Så går tugget i högerns korridorer. Innan den här mandatperioden är slut tyder en hel del på att vi kommer att ha döpt om det borgerliga styret till socialbidragsregeringen. Och det, märk väl, är inte den globala krisens fel. 

Mer läsning

Annons