Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ord och inga visor

/

Har vi sett något liknande sen Riksbankens räntehöjningar 1994, de som slutligt sänkte tilltron till regeringen Bildts slappa finanspolitik?

Annons

Jag tror det inte. Regeringens finanspolitiska råd är nu lika stenhård i kritiken mot regeringen Reinfeldts bristande handlingskraft. Det är mycket välkommet.

Det finanspolitiska rådet berömmer regeringen för agerandet mot finanskrisen, men är i stället stenhård i kritiken mot att man underlåter att agera mot den skenande arbetslösheten.

Det handlar i grunden om hur man ser på krisens djup, och på hur man ser på möjligheten att lindra problemet med den skenande arbetslösheten.

Arbetslösheten kan inte stoppas i en kris av denna magnitud. Men den kan begränsas genom aktiva åtgärder. 45 miljarder utöver vad regeringen föreslagit är rådets recept, varav 15 miljarder i år och 30 nästa. Krisens djup gör att också utgiftstaken måste få vika.

Också de konkreta förslagen liknar det socialdemokraterna föreslagit. Höjd a-kassa (också taket), om än tillfälligt, mer pengar till kommunerna, mer till arbetsmarknadsutbildningen och högre studiemedel.

Regeringen däremot vill inte göra mer. De har inga pengar säger de, sedan de först sänkt skatterna. Det är rädslan för framtida skattehöjningar som bromsar dem. Bara en av rådets medlemmar, den tidigare moderatpolitikern Lars Tobisson håller med.

Rådets ordförande Lars Calmfors påpekar däremot, i direkt polemik mot en regering som påstår sig agera, att arbetsmarknadsutbildningen är på en unikt låg historisk nivå. Det regeringen kallar satsningar på jobb- och utvecklingsgarantin är i realiteten bara en effekt av att fler långtidsarbetslösa behöver försörjningsstöd. Han kritiserar regeringens övertro på jobbsökaraktiviteter i akut kris. Han vill i stället se 15 000 – 20 000 platser i arbetsmarknadsutbildning. Det går att bedriva med effektivitet, säger han till ekot.

För att återgå till 1994. Då visade Riksbanken sin självständighet genom att underkänna regeringen Bildts slappa finanspolitik. Den erfarenheten skrämmer nu Reinfeldt och Borg. Skillnaden är att räntorna inte skenar den här gången. Krisen är global och inte hemsnickrad.

Nu finns en helt annan möjlighet att genom stimulanspolitik lindra krisens följder. Arbetslöshet kostar. Att inget göra riskerar att bli dyrare än att agera kraftfullt på det sätt det finanspolitiska rådet rekommenderar i samklang med oppositionen.

Rådets tydliga ställningstagande inger respekt. Kunde sen regeringen förmås att göra något vore mycket vunnet.

Mer läsning

Annons