Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Månaden som skakade högern

/

Annons

Borgerligheten har jobbat snabbt, effektivt och utan några antydningar till darr på manschetten (undantaget är finansminister Anders Borg som i ett svagt ögonblick faktiskt tillstod att den halvmiljonen människor som man jagat bort från a-kassan inte var ett så smart drag).

När regeringen hösten 2008 nått halvtid kunde tidningarna berätta att hälften av alla vallöften infriats. I dag, med mindre än ett år kvar till valet, är två tredjedelar av utfästelserna från valrörelsen avbockade. En föredömlig insats! Resultatet ger ett kompetent intryck; planen håller, tanken var rätt, vi tror på det vi gör – ni kan lita på oss. Att som politiker hålla vad man lovar inger ett visst förtroende. Så var det åtminstone fram till december 2009.

När några desperata läkare larmade om att dödsmärkta människor tvingas ut på arbetsmarknaden för att i en sista ansträngning söka jobb hände något och det var inte bara den vanliga krusningen på vattenytan. Stormvarning utfärdades.

Folk blev förbannade och den här gången handlade det inte ens om den egna försörjningen utan om någon annans. En okänd stackare därute som ska straffas för att den har blivit ... sjuk! Vad håller ni på med, är ni inte kloka? Var finns empatin? Regeringens dittills främsta styrka – den närmast robotmässiga konsekvensen – blev plötsligt dess största svaghet. Panik utbryter i regeringskansliet, snabbt skrivs några patetiska dispenser ut för de allvarligaste diagnoserna och ansvarig minister försäkrar att det aldrig var meningen att släpa svårt sjuka till Arbetsförmedlingen. En tankelapsus?

Inte alls, politiken följer en röd tråd. Först sorterades pensionärerna och de arbetslösa bort och nu har turen kommit till de sjukskrivna. På papperet ser det ut som regeringens enklaste match. Pensionärerna och de arbetslösa är en talrik grupp som gott och väl kan stjälpa högerns omvalsambitioner. De sjuka som snart ställs ut till arbetsmarknadens förfogande uppgår till blott några tiotusen.

Trots att två veckor återstår innan förändringarna träder i kraft kan vi redan nu inteckna ett av regeringens största nederlag sedan maktskiftet, den cyniska hanteringen av de långtidssjukrivna. Men det här är ett inte nederlag som bara kan räknas i förlorade opinionspunkter och antal kritiska insändare. Nederlaget är framför allt moraliskt och motreaktionen har inte låtit vänta på sig. Julmånaden 2009 tittade solidariteten fram, folk blev förbannade, och regeringen skakades i sina grundvalar.

Mer läsning

Annons