Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lasse Strömstedt

/

Den första stora läsupplevelsen är som den första kärleken – man glömmer den inte. Trots att vi precis nåtts av beskedet att författaren Lasse Strömstedt har avlidit, 74 år, är det ändå med ett leende på läpparna som jag letar fram kriminalklassikerna ”Grundbulten” och ”Lyftet”.

Annons

Man kan antingen välja att skratta eller gråta när man läser de här böckerna som Strömstedt skrev tillsammans med författarkollegan Christer Dahl under pseudonymen Kenneth Ahl. För egen del kunde jag inte sluta skratta förutom när jag höll på att börja gråta. Den där episoden när den nojige kumpanen väntar i bilen utanför fängelsemurarna för att transportera sin rymmarkompis till säker adress men ideligen tvingas stanna och kliva ur bilen för att undersöka (inbillade) missljud från motorrummet är hysteriskt roligt.

Lasse Strömstedt rörde sig på samhällets så kallade baksida. Där, på tröskeln mellan total framgång och fullständigt förfall, var ingenting självklart. Det var till exempel bara en tidsfråga innan den glimrande diamanten skulle komma farandes med skitvattnet från fängelsetvätten rakt ner i Diamantletarens ficka ...

Det var delvis de egna erfarenheterna som tjuv och fängelsekund som kom till uttryck i Strömstedts böcker. Att det fanns ett skarpt samhällsengagemang inbäddat i produktionen förstod jag inte som 15-åring, då var det bara bra historier. Men han hade ett större och viktigare ärende. Efter att ha brutit med det kriminella missbrukarlivet har Strömstedt föreläst land och rike runt och medverkat i många debatter. Han var initierad, besjälad och en jäkla bra författare. KO

Mer läsning

Annons