Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klasskolan

Folkpartiledaren tillika skolministern Jan Björklund och Mona Sahlin hamnade i ett intressant replikskifte vid gårdagens partiledardebatt. Frågan gällde skillnaderna mellan yrkesutbildning och teoretisk skolning.

Annons

Alla vill inte bli akademiker, alla kan inte ens bli akademiker, menade Björklund. Alla kan möjligen inte bli folkpartister, påståendet att alla inte kan bli akademiker är däremot unket borgarsnack.

Enligt min mening är Jan Björklunds omgörning av gymnasieskolan det allra tydligaste exemplet på att Sverige leds av en högerregering, med betoning på höger. Regeringens skattesänkningar i all ära, direktören kammar förvisso hem de största vinsterna, men undersköterskan får trots allt några hundralappar.

Men vad erbjuds de ungdomar – de som inte kunde eller ville bli akademiker – som ska gå i Jan Björklunds nya gymnasieskola? De kommer i och för sig att bli ännu lite bättre på att servera matgäster, byta avgassystem och fixa läckande avlopp. Men det kommer att få en betydligt sämre förståelse om sin omgivning när de teoretiska kunskapskraven sänks. Jag tror inte att det finns någon som skulle våga påstå att världen har blivit mindre komplex, mer lätthanterlig, under de senaste tio åren. Utvecklingen går tvärtom åt andra hållet, kraven på omvärldsförståelse ökar liksom behovet av historiska referenser för att fatta vad som händer runt omkring oss. Men där säger Björklund stopp, det räcker att bilmekanikern kan bilen så får de andra – medelklassens ungdomar – satsa mot akademin.

Jag förstår inte varför Mona Sahlin inte driver detta resonemang istället för att sådär lagomt fogligt säga att ”ja, jo, yrkesutbildning är viktigt”.

När blev det oviktigt att förstå Kinas utveckling från sluten kommuniststat till hyperkapitalistisk tillväxtmaskin? Jag vet svaret, den 28 april 2009, då skickade regeringen skrivelsen ”En ny gymnasieskola” till lagrådet. KO

Mer läsning

Annons