Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fattiga moderater

/
  • Visst finns det en sedelpress även i borgerlighetens källare, men bara när skatten ska sänkas. När statsminister Fredrik Reinfeldt i lördags höll sitt årliga sommartal aviserade han nya skattesänkningar.

Annons

Den kommande höstbudgeten blir, enligt regeringen, ingen valbudget utan en krisbudget. Problemet är bara att denna påstådda krisbudget kommer ett år för sent. Minns förra årets höstbudget då regeringen valde att kasta bort ytterligare 15 miljarder på skattesänkningar – med lånade pengar! Det låter kanske hårt att skriva kastade bort, men det var i praktiken vad man gjorde. De extra hundralappar som delades ut till löntagarna har på grund av krisen och den osäkerhet som den skapat gjort att många människor valt att spara istället för att konsumera och pengar i madrassen ger som bekant inga nya jobb.

Förresten så är det ingen krisbudget borgerligheten håller på att snickra ihop. Får statsminister Reinfeldt som han vill kommer nämligen regeringen att inkludera ett fjärde jobbskatteavdrag i höstbudgeten. Ja, ni hörde rätt. Detaljerna är ännu inte klara, men inriktningen tycks klar. Man vill bara utbrista: Vilket fattigdomsbevis! Arbetslösheten skenar, kommuner och landsting blöder från halspulsådern och Fredrik Reinfeldt – efter dubiös självutnämning utsedd till välfärdens främsta försvarare – tänker sänka skatterna. Det är precis som att tiden stått stilla, som om vi fortfarande befinner oss i högkonjunkturen.

Man undrar, när uppstår det läge när sänkt skatt faktiskt inte är det mest optimala för samhällsekonomin? I borgarnas värld finns ingen sådant läge – alla situationer tarvar sänkt skatt. Så visst finns det en sedelpress även hos borgarna, men bara när skatten ska sänkas.

Vad högern vägrar att acceptera är att välfärd också är jobb. Arbetstillfällen i skolan, vården och omsorgen är … jobb. Det är människor som betalar skatt, som konsumerar, som ger stöd till övriga medborgare, som utbildar framtida generationer småföretagare och Ikeagrundare. Denna del av samhället måste skyddas från nedmontering, annars får vi dubbelt negativa effekter i form av försämrad välfärd och ökad arbetslöshet.

I den borgerliga idévärlden betraktas den offentliga sektorn som tärande, den kostar en massa pengar men ger ingen avkastning. Detta blev aldrig så tydligt som under detta år. För trots intensiva påstötningar har regeringen kategoriskt vägrat att skjuta till extra resurser till kommunerna. Istället har man agerat passiv åskådare när kommun efter kommun aviserat varsel och åtstramningar.

Att döma av diskussionerna inför höstbudgeten kommer regeringen valåret 2010 att försöka spela rollen som den ansvarstagande statsbäraren som ställer sunda finanser före vänsterpolitiska glädjekalkyler. Vi kan redan nu se att det kommer att bli en dålig teater.

Mer läsning

Annons