Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett hårt år

/

”Livet är ingenting för amatörer”. För pessimistkonsulten August Strindberg hade 2009 varit en härlig bekräftelse på tillvarons jävlighet. För tungt var det, på flera sätt. Vi har, för att använda löpsedelspråket, upplevt både jobbkris, finanskollaps, influensahot, terrorlarm, klimatkaos. Var det något mer? Ledarsidan avrundar med en genomgång av året och önskar samtidigt alla läsare ett riktigt gott nytt år!

Annons

Tänk om kronprinsessan Victoria i stället hade förälskat sig i någon dumdryg smilfink från Öfvre Östermalm – tänk vad vi hade kunnat gotta oss! Nu fick vi i stället en helt vanlig Daniel som trots sina Ockelborötter lyckas nå den nivå av puts och studs som monarkin kräver. För oss republikaner är det kommande bröllopet mellan Victoria och herr Westling det sämsta som kunde hända.

Kristdemokraternas Göran Hägglund är något så ovanligt som en kristen partiledare för ett kristet parti i världens mest sekulariserade land. Lägg därtill en månadslön på drygt 100 000 kronor och vi talar om en högst ovanlig Göran. Ändå började KD-ledaren i somras orera om något han kallade för ”verklighetens folk”. Fånigt var det, men det där uttrycket satte sig och snart kunde man höra folk i omgivningen berätta att de skulle ut och köpa korv och göra ärenden bland ”verklighetens folk”.

Barack Obamas försök att driva igenom en allmän sjukförsäkring ses av många som en av de mest progressiva insatserna som USA sett sedan Franklin D. Roosevelt lanserade sitt stora reformprogram, New Deal. När svenska vänsterpolitiker ska försvara vårt eget välfärdssamhälle avfärdas de inte sällan som insnöade folkhemsnostalgiker. Man inser inte vad man har förrän det är förlorat.

Behöver du pengar ska du inte satsa på att Miljöpartiet kommer att gå bra i valet. I en tid när Maldiverna håller på att sjunka och uppgivna ungdomar lider av klimatångest är det inget understatement att påstå att de gröna ligger rätt i tiden. Dessutom har partiet begåvats med Maria Wetterstrand som gott och väl kompenserar för sin snabbmumlande språkrörskollega.

Världen har genomlidit en av de värsta ekonomiska smällarna på decennier och alla som är vid sina sunda vätskor inser att kapitalismen och marknaden måste tyglas. Ändå undrar man: Var är vänstervågen? Trots att nyliberalismen som idé precis har dött framför våra fötter förmår inte vänstern att återta initiativet. Kan en möjlig förklaring vara att arbetarrörelsen satsar, i sammanhanget och jämfört med borgerligheten, kaffepengar på opinionsbildning och intellektuell utveckling?

Att 225 000 svenskar valde att lägga sina röster på Piratpartiet i EU-valet är ett mysterium. Nu sitter piraterna i Bryssel, men vad vill de egentligen? Några funderingar hur människohandeln ska stoppas eller Europas roll i den globala klimatpolitiken kanske? Nej, gratis musik åt folket verkar vara det som gäller.

Jag är evinnerligt glad att jag inte reste till klimatmötet i Köpenhamn för att uppleva det ”avgörande ögonblick” då världens potentater skulle visa ”ledarskap”. Köpenhamnsmötet var inte bara årets floskelparad, det var årets fiasko. Ja, ju mer man tänker på det, desto mer förbannad blir man.

I år har det fötts 134 miljoner barn. De största barnkullarna hittar vi i fattiga länder i Afrika och Asien. Många av dessa barn kommer till jorden bara för att stoppas ner i ett svart hål. FN-organet Unicef kallar det för den tysta katastrofen, de uppskattningsvis tio miljoner barn som varje år dör före fem års ålder. Omkring 40 procent avlider innan de ens hunnit fylla ett år.

Under 2009 blev västvärldens moraliska kollaps aldrig så tydlig. Ty samtidigt som miljoner barn dog till följd av uttorkning, undernäring och simpel diarré har tusentals miljarder spolats bort från finansmarknaderna. Till vilken nytta?

Han installerades, fick ett Nobelpris, skickade ut ytterligare några tiotusen soldater i krig och lyckades på självaste julafton sätta skottet för sitt skötebarn, en allmän sjukförsäkring. Barack Hussein Obama är bara i början av sin politiska gärning, men redan för evigt inskriven i historieböckerna.

Han rör sig snabbare än någon annan, men på kroppsspråket ser det ut som att han säger: ”Vänta bara tills jag börjar ta i”. Usain Bolt krossade både konkurrenter och världsrekord vid sommarens VM-tävlingar i Berlin. I 100-metersfinalen slängde Blixten från Jamaica blicken åt höger innan han korsade mållinjen. Vart tog motståndarna vägen?

Text: Kalle Olsson
Illustrationer: Kjell Nilsson-Mäki

Mer läsning

Annons