Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Barnsliga sifferlekar

Nyligen (29 januari) dominerades Dagens Nyheters förstasida av två stora färgporträtt på Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt.

Annons

De bägge huvudkandidaterna i höstens val flankerades av två staplar, den ena röd, den andra blå. Under stod det ”Nästan i kapp”. Och den som nästan hunnit ikapp var den regerande borgaralliansen. Ändå var det faktiskt inget val som hållits. Bara ännu en av alla dessa väljarbarometrar. Där förändringarna i flertalet fall dessutom höll sig inom felmarginalen.

Någon vecka senare (2 februari) kom Aftonbladet med rakt motsatt budskap, också grundat på en opinionsmätning. Nu handlade det om ”skräcksiffror för alliansen”.

Exemplen är långt ifrån de enda. Opinionssiffror, ofta grovt vinklade eller misstolkade, spelar numera en roll i modern politisk journalistik som varken är motiverad eller särskilt hälsosam.

Det faktum att mätningarna inte sällan visar helt motstridiga resultat borde vara skäl nog att inte ta dem alltför allvarligt. Ändå basuneras de ut som om de avsåg resultat från något val som verkligen ägt rum. Det är givetvis alldeles galet. Statistik i allmänhet och väljarbarometrar i synnerhet bör alltid behandlas med stor försiktighet. En tiondel upp eller ner från en månad till en annan säger egentligen ingenting . Och allra minst om orsakerna. Det är väl känt från den mer seriösa valforskningen att verkliga förskjutningar i väljarsympatierna bara låter sig avläsas under en längre tid.

Att som ofta sker ändå dra stora växlar utifrån dessa tiondelar av procent kunde egentligen skrattas bort om det inte snedvred hela vår politiska debatt. Det är dålig konsumentupplysning åt väljarna, men gör också partierna mer räddhågade, mindre benägna att tänka långsiktigt än de annars skulle vara.

Ett särskilt krux är att det ofta är de stora medieföretagen själva som beställer och bekostar dessa återkommande mätningar. Det ger inte precis den bästa stimulansen till att sen också kritiskt ifrågasätta dem.

Politiska spekulationer är kul, inte tu tal om annat. Och för en ledarskribent med helgjour kan en ny väljarbarometer vara både en välkommen räddningsplanka och en oemotståndlig lockelse – jag vet, ty jag har själv varit en. Detta rubbar dock inte det faktum att ståhejet kring dessa mätningar är en form av pseudojournalistik, sifferlekar som sällan motiverar det massmediala utrymme de får. Bortsett möjligen från de som SCB levererar med betydligt glesare mellanrum är det faktiskt bara en väljarundersökning som är värd att tas på riktigt allvar.

Och det är den som sker via valurnorna på valdagen.

Mats Rosin

ledare@ltz.se

Mer läsning

Annons