Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är det som skräms i kyrkan?

I dessa skolavslutningstider får man genom tidningarnas insändarspalter ta del av människors rädsla och allmänna avoghet mot kristna inslag i avslutningsceremonierna.

Annons

Vad är man rädd för? Är det sången? Sången om blomsterängar, örtesängar. Guds godhets rikedom ängslas man tydligen över. Jag förstår det inte. Eller är det möjligen det att det talas och sjungs glädjesång över skapelsen som är farligt? Ett framrusande fordon som saknar styrning hamnar i olycka.

Vad händer ett samhälle och dess medborgare som saknar styrning? Styrningen är därvidlag av två slag, menar jag. Inre och yttre. Över den inre härskar empati, kärlek, samvete, moral (ett förkättrat begrepp) och sådana saker som har med personlighet att göra. Dessa saker är för kristna viktiga och förkunnas i samband med begreppen synd, förlåtelse, nåd, räddning och så vidare. Människor som inte kommer i kontakt med sådant och därmed sammanhängande värderingar, blir utan styrning och vägledning eftersom redskap saknas. Att sedan komma till tro är en fråga för sig. Låt unga få värdefulla och bra styrredskap för sina liv!

Jag vill ha ett samhälle utan kriminalitet, mental kollaps, fallskärmsavtal och annat otyg. Låt oss tillsammans sjunga: ”Giv kärlek åt det hjärta, som ingen kärlek får. Vänd bort all sorg och smärta, du vän som allt förmår”. Vem vännen som åsyftas är vet säkert alla som är 40 år och äldre. Vet alla 20-åringar det?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons