Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sopförbränning – ett hinder i miljöarbetet

Annons

Många tror att det som eldas upp försvinner. Så är det inte. Att bränna är ett sätt att omfördela soporna till små partiklar som sprids till luft, vatten och jord.

Sopor är ett av de mest komplexa bränslen som finns och har det ojämförligt högsta innehållet av klor, tungmetaller och naturfrämmande ämnen. Ett av de farligaste är dioxin. Dessa effekter kan uppträda vid oerhört låga nivåer.

Barn är särskilt utsatta via modersmjölk eller ko-mjölk som innehåller högre nivåer av dioxin än andra livsmedel. Cirka 70 procent av soporna är biologiskt material – matrester, papper, trä och trädgårdsavfall. Tio procent är plast, tio  procent består av metall, glas, blöjor och  textilier, resten är blandade material som inte kan separeras, till exempel glödlampor och kablar.

Totalt släpps 13 000 miljoner kubikmeter förorenad luft och cirka 500 000 ton aska ut per år i Sverige.

Som bränsle är sopor dessutom billigt, vilket gör att de ofta konkurrerar ut biobränslen och andra mer miljövänliga energikällor. Den ständiga efterfrågan på sopor till fjärrvärmeverk motverkar också initiativ för att minska sopmängderna. Inom 20 år ska Sverige vara ett hållbart samhälle. Femton mål som ska uppfyllas har antagits. I ett av dessa, giftri miljö, anges att alla utsläpp av farliga ämnen ska upphöra, så att nivåerna i miljön inom 20 år är naturliga. Eftersom många av ämnena är svårnedbrytbara kommer det att ta lång tid tills värdena blir naturliga igen. Därför är det angeläget att utsläppen upphör så snart som möjligt.

Att bränna sopor utan att släppa ut farliga ämnen i någon form är tekniskt omöjligt. Genom fortsatt sopförbränning hindras att miljömålet ”En giftfri miljö” och ett hållbart samhälle uppnås.

 

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel

Mer läsning

Annons