Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Staten tar inte sitt ansvar för skolan

I skollagen står det att undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.

Annons

Den fortsätter med att utbildningen inom skolväsendet syftar till att barn och elever ska inhämta och utveckla kunskaper och värderingar.

Den ska främja alla barns och elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov.

Kvalitén på undervisningen – hur eleverna lyckas i skolgången – och lärarnas förutsättningar att följa skollagen samt läroplanens intentioner är därför i allra högsta grad en ekonomisk fråga.

Avgörande för kvalitén är klassernas storlek, antalet ämneslärare och lärare med spetskompetens (speciallärare och pedagoger).

Att läromedlen är aktuella i förhållande till samhället och världen vi lever i i dag.

Att den fysiska arbetsmiljön i klassrum och grupprum är anpassade enligt arbetsmiljölagen såväl som lärarnas arbetsrum.

Att det finns en väl fungerade skolhälsovård med kurator och skolsköterska. Detta finansieras genom statsbidragen där kommunerna själva avgör hur mycket pengar som ska gå till skolorna.

Med ilska konstaterar jag att statsbidragen inte räcker till för att ge eleverna oavsett behov den utbildning de lagligen har rätt tilloch lärarna förutsättningarna att ge en undervisning med kvalité.

Konsekvensen av detta är att alla elever inte får möjligheten att utvecklas som individer och tillägna sig kunskaper när klasserna i snitt är fler än 25 elever.

Bristen på kuratorer och speciallärare/pedagoger gör att elever med särskilda behov och de som mår psykiskt dåligt har svårt att klara av skolarbetet. Det finns till exempel klassrum och grupprum som är för små i förhållande till det stora elevantalet vilket resulterar i en dålig studiemiljö.

Lärare saknar ibland egna arbetsrum med förvaringsutrymme för material och eget skrivbord. Oftast är antalet datorer oproportionerligt till antalet lärare och därmed ett störande element för planeringen av lektionerna.

Lärarkåren får ofta oberättigad kritik i massmedia för bland annat oförmågan att göra rättvisa betygsbedömningar och stävja kränkningar.

Att elevens behov och speciellt de som har olika svårigheter inte upptäcks i tid och därmed inte får den hjälp de enligt skolagen har rätt till.

I förtvivlan och frustration försöker lärarkåren och de fackliga förbunden få politikerna att förstå att tiden och framför allt resurserna inte räcker till för det uppdrag som skolan har.

Politikernas lösning är behöriga lärare med legitimation, förbättrad lärarutbildning och därmed en mer kvalitativ och modern undervisning samt tydligare kunskapskontroll för att fånga upp eleverna i tid .

I sin helhet är det bra men tyvärr kvarstår huvudfrågan.

Är staten oavsett regering beredd att ta det politiska beslutet att höja statsbidragen så att alla elever oavsett behov får den utbildning de lagligen har rätt till?

Ola Frykman

Idrottslärare Östersund

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Mer läsning

Annons