Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Om att gå på pumpen

Är vi mesiga eller är vi inte?

Annons

Sitter och tittar på mangon som ligger på assietten framför mig. Den ser så härligt lockande ut. Fruktkniven ligger bredvid och jag ska till att skära, men icke. Mangon är stenhård.

Om nu läsekretsen var en skolklass skulle jag säga så här: Räck upp en hand alla ni som kommit hem från matvaruaffären med torra apelsiner eller knalliga avokador eller som här stenar till mangor! Vad tror ni händer? Var så säker att vi skulle få se en skog av viftande armar från alla håll, vi är alla i samma båt.

Men vad gör man? Svar: Platt ingenting. Är det inte mesigt, så säg? Men. Har man släpat sina påsar upp till – låt oss säga – Krumhornet, inte knallar man ner på stan igen bara för att byta ut en avokado mot en annan (förmodligen lika oätbart hård som den första). Så vi fortsätter att gå på pumpen gång efter annan.

Jag som har nära till affären har faktiskt lämnat tillbaka både köttfärs som luktade apa och en bukett på tio rosor som trots upplivningsförsök nickade med huvudena efter första natten. Ja, inte på samma gång, förstås! Och det var mot förmodan en överraskande positiv upplevelse. Vänligt bemötande och pengarna tillbaka utan krus. De påstod sig till och med vara tacksamma när kunder påpekade brister.

Som konsumenter borde vi morska upp oss. Men mangon ligger där den ligger…

Ser i dag i en stort uppslagen artikel i Den stora draken att vi dessutom luras på vikten när vi inhandlar till exempel kaffe. Och chokladkakor, eller stycksaker (!) som de numera benämns, är lättare respektive tunnare än tidigare. För att inte tala om toalettpappersrullarna som smalnar mer och mer. Titta på hållarna om du inte tror mig!

Det bär rakt åt pipsvängen. Till råga på allt så verkar tiden mellan Gustav Adolfsbakelserna och lussebullarna bli kortare och kortare. Fast DET kan ingen göra nånting åt!

Mer läsning

Annons