Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Olle laddar för vidunderligt sommarspel på Storsjön

/
  • Nu ligger Storsjön frusen och istäckt under en gråmulen himmel. Men i augusti hoppas Olle Törnqvist på en solbelyst, spegelblank vattenyta att tuffa runt på för vägfärjan som ska utgöra spelplats för Estrad Norrs sommarpjäs.

Estrad Norr satsar på vattenburen teater på Storsjön till sommaren.

En inhyrd bilfärja får tjänstgöra som både scen och salong.

Och någon form av vidunder lär dyka upp.

Annons

Regissören Olle Törnqvist kommer direkt från ett möte på Estrad Norr, en sorts uppstart där man börjat titta på tidsplanering, rollbesättning med mera för årets sommarsatsning. Han berättar att hela Estrad Norr – musik, teater och musikteater – ska medverka och dessutom en mängd amatörskådespelare, körsångare och musiker.

Pjäsen som ska spelas går under arbetsnamnet "Vidundret – vad döljer sig under ytan?".

– Men det kan komma att ändras. Manuset är inte färdigskrivet än, säger Olle Törnqvist.

Det är Ove Wall och Åsa Ekberg Kentros som skriver det, med inspiration från Aksel Lindströms roman "Vidundret" från 1958.

Storsjön har huvudrollen, liksom människorna runt sjön och det odjur som sägs lura i djupet.

Pjäsen utspelar sig 1859 i en liten by där grannsämjan troligen är som den brukar vara i små byar.

Det rustas för marknad och många besökare väntas. Kören övar under överinseende av den nye kantorn men alla får inte vara med. Och så kommer två herrar från Mineralbolaget i Sundsvall som hittat vissa fyndigheter och vill lägga byns marker under sina domäner.

Det låter som om det skulle kunna utspelas i dag lika väl som för 150 år sedan?

– Ja, det är ju intressant att se hur man kan beskriva ett stycke historia och ändå tycka att det handlar om nutiden. Det är bara att konstatera att världen är sig ganska lik. Framför allt är de som befolkar dem sig lika, säger Olle Törnqvist.

Han berättar att själva idén till pjäsen kläcktes av teaterchefen Gustav Kling för jättelänge sedan.

– Ett synopsis togs fram för tolv-femton år sedan, men av någon anledning blev det liggande.

Att det togs fram igen hade inte att göra med fjolårets rabalder kring provborrningar efter uran i Storsjöbygden, säger Olle Törnqvist.

– Faktiskt inte. Man hade bestämt sig för att göra detta redan innan.

Så sedan när uranbrytningen blev aktuell var det bara att tacka och ta emot?

– Javisst, det blev ju jättebra.

Odjuret då? Hur mycket får vi se av det?

– Odjur och odjur, jag skulle hellre vilja kalla det ett vidunder.

Och vad är skillnaden?

– Ett odjur är ont och elakt. Det är inte ett vidunder. Ett vidunder är mest stort och vidunderligt och svårt att förstå sig på. Det kan finnas i verkligheten och det kan finnas i vår föreställningsvärld. Men tron är inte att förringa och i den här pjäsen tror vi på vidundret. Det är närvarande hela tiden.

Komedi eller tragedi, debattinlägg eller bara underhållning? Olle Törnqvist vill inte etikettera "Vidundret – vad döljer sig under ytan?" med några begränsande termer.

– Det här är en sommarpjäs som det ska vara lustfyllt att titta på. Man ska få skratta men kanske också gråta åt oss människor och våra tillkortakommanden.

– Och som med all teater så finns där ju möjligheten att man någonstans kan förändra någons tankar på ett sätt som gör att något tar en annan väg än det skulle ha gjort annars...

Mer läsning

Annons