Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Okända rariteter kom fram tack vare Ingelas upprop i LT

/
  • Kudde broderad för 247 år sedan, hittad i ett privat hem i Rätan.  ”Vi har sett två kuddar till som måste vara gjorda av samma brodös. Hon var mycket skicklig och hade en helt egen stil”.
  • ”Det har sagts att milda, dova färger är typiska för de gamla jämtländska broderierna. Men de som tror det har bara tittat på urblekta framsidor. Sprättar man isär brudkuddarna och tittar på baksidan upptäcker man att färgerna är både starka och klara”, säger Ingela Fredell.Foto: Åsa Eriksson Ahnfelt

Uppropet gav resultat. När hemslöjdskonsulenten efterlyste gamla broderade brudkuddar i LT fick hon in några riktiga dyrgripar.

Annons

– I Kyrkås hembygdsgård fanns det tre stycken som vi inte kände till tidigare, och i ett privat hem i Rätan hittade vi en kalasfin kudde som är väldigt specifik i sitt uttryck, säger Ingela Fredell lyckligt.

För tre månader sedan berättade vi här på kultur-sidan om Ingelas jakt på brudkuddar från länet. Hon ska skriva ett kapitel i en ny bok om fria ylle-broderier som hemslöjdskonsulenten i Skåne producerar och behövde mer underlag.

– Nu har jag ett material som omfattar sammanlagt 115 kuddar, men bara ett litet urval av dem kommer förstås med i boken, säger hon.

Texten är färdigskriven och nu ska den kompletteras med fotografier. För att kunna ta läckra bilder av kuddarna i miljö behöver man ta fram kopior – de gamla originalen från 1700- och 1800-tal tar man inte ut och placerar på en hästrygg eller en förstutrapp hur som helst. Uppdraget att brodera upp kopiorna har gått till Lena Persson i Lit, som är en av länets skickligaste nutida brodöser.

Tanken är att det så småningom ska tas fram broderisatser för den som själv vill sy en av de nyupptäckta kuddarna.

– Tillsammans med Härjedalens hemslöjdsförning är vi redan på gång med en materialförpackning till en av de få kuddar som hittats i Härjedalen, säger Ingela.

Hon har ägnat åtskilliga timmar åt att forska i arkiven för att ta reda på vem som ägt de gamla rariteterna.

Brudkuddar broderades oftast i par, en åt bruden och en åt brudgummen, och på var och en fanns ägarens initialer och ett årtal.

– Jag har plöjt massor av gamla vigselböcker och blev alldeles knollrig i huvudet när jag inte hittade ett enda brudpar som stämde med kuddarnas bokstäver och siffror. Men så småningom gick det upp för mig att kuddarna ofta togs fram till trolovningen och inte till bröllopet. Och trolovningar finns inte registrerade i några böcker.

Att ta reda på vem som tillverkade kuddarna har inte varit lättare. Av alla de 115 kuddarna är det bara en som har en signatur.

– Det känns så typiskt, suckar Ingela.

– Manliga konstnärer, de som målade på skåp eller i kyrkor, signerade alltid sina verk. Men inte de kvinnliga textilkonstnärerna som gjorde alla dessa fantastiska kuddar.

Mer läsning

Annons