Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ÖFK saknar en riktig spelmotor i laget

Annons

Det hade gått en match 37 minuter och 47 sekunder när Kristian Ek spräckte ÖFK:s måltorka den här våren – och som han gjorde det. Ek klappade till med vänsterfoten från 23 meter rakt upp i Enköpingmålvakten Ludwig Bergströms vänstra kryss sedan Alan al-Kahdi och Martin Johansson gjort förarbetet. Redan nu törs jag påstå att så många vackrare fullträffar får vi inte se på arenan den här sommaren.

Det var det näst roligaste som hände på Jämtkraft Arena. Det roligaste var förstås att Eks fullträff räckte till en poäng (1–1) i lördagens hemmapremiär mot Enköping inför 1 728 betraktare.

Kalle Björklund hade städat ordentligt i laguppställningen efter den bleka insatsen mot Carlstad United (förlust 0–3) förra lördagen. Och han var givetvis mycket nöjd med det svar han fick på ommöbleringen även om ÖFK-tränaren samtidigt inser att det återstår mycket innan han har ett lagbygge som fungerar fullt ut. Särskilt vacker var inte den här insatsen.

Men en pinne mot Enköping är sannerligen inte att förakta. Man tog den med mycket hjärta där alla jobbade stenhårt för varandra. I dessa tider pratas mycket om attityd. Här fanns den och den blev belönad.

Det man snabbt kan konstatera är att det här laget lider av brist på självförtroende efter att ha blivit rejält stukat under vårens träningsmatcher och en misslyckad premiär.

Dessutom saknas navet på mitten, spelmotorn.

Herregud vad jag saknade Lee Makel, fjolårets succéspelare, längtade efter hans förmåga att alltid vara spelbar, att samla upp bollarna och fördela dem både långt och kort, spelsinnet, passningsfoten, skotten. Sommaren på Jämtkraft Arena blir betydligt fattigare utan Makel, oavsett hur många poäng ÖFK kommer att ta. Fotboll är, som bekant, lite mer än bara vinst eller förlust. Makel stod för det vackra och oförutsägbara, oavsett resultatet.

Som jag ser finns det bara en spelare i dagens ÖFK-trupp som till viss del kan axla den rollen (dock aldrig fullt ut!) och det är Jonas Svanberg (Runesson). Men Jonas har en bit kvar till formen och fram till dess får vi nog vänja oss att det blir mycket stress och slarvigt passningsspel, bollar som skickas kors och tvärs och inte sällan seglar över läktartaket.

Försvarsmässigt såg det stabilt ut för det mesta, inte minst så länge man orkade störa Enköping redan i uppspelsfasen. Men ju tröttare hemmaspelarna blev desto längre blev laget och det blev till slut ganska enkelt för gästerna att rulla sig igenom ÖFK:s mittfält. I det skedet hade jag gärna sett att backlinjen klivit upp lite högre, nu blev man lite väl mycket stående strax utanför sitt eget straffområde.

Apropå backlinjen; Petter Skogen har i kommentarerna på nätet fått mycket skit för sin insats. Visst; Petter sålde sig väl enkelt några gånger mot den skicklige Andreas Ljunggren-Eriksson. Men samtidigt borde Petter ha fått ett bättre understöd av Tim Andersson, Tim blev nu lite väl central i sin position i några situationer där ÖFK kom undan med blotta förskräckelsen (ett skott i stolpen i första halvlek, till exempel).

Bäst i hemmalaget denna dag var Tomas Meijer, Kristian Ek och Martin Johansson.

Mer läsning

Annons