Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magisk kväll i Hissmofors med högklassiga musiker

/
  • Saxofonisten Markus Ernehed spelade egna kompositionen What if I never ever see snow ever again tillsammans med Lars Ericsson. Foto: Ulrika Andersson

Annons

Trettondagen bjöd traditionsenligt på utdelning ur Allan Edwalls stipendiefond på Folkets Hus i Hissmofors.

Programmet presenterades av Mats Hurtig, och inleddes av dragspelaren David Wahlén ifrån Persåsen. Den tidigare Musik Direkt-vinnaren visade sin bredd med flera olika stilar, både klassiska stycken, en balkanlåt och ett rysligt finstämt eget arrangemang på Jämtlandssången.

Esbjörn Ogewall stod för minnen ifrån Hissmofors på fyrtiotalet. En smidigt ihopsnickrad monolog där Anna Maria Lenngren syddes ihop med Allan Edwalls Familjeporträtt rundade av. Samhällssatir med humor som passade väl i den historiska lokalen.

Så till själva utdelningen. Stipendiet instiftades av Allan själv 1989, och varje år väljer kommittén ut en ung och lovande kulturutövare som får ta emot 10 000 kronor som stöd och uppmuntran. Årets stipendiat är saxofonisten Markus Ernehed från Kälom. Han studerar nu vid jazzlinjen på Birka folkhögskola, och har siktet inställt på vidare utbildning, gärna i Trondheim.

Musikaliskt hittar man Markus i diverse konstellationer, han passar lika bra i ett reggaeband som i en jazzkvartett och han tackade för stipendiet genom att bjuda på två låtar tillsammans med basisten/gitarristen Lars Ericsson.

Krokoms kommuns ungdomskulturpris delas normalt ut i november, men 2008 års pristagare kunde inte närvara. Istället fick Mattias Olsson från Offerdal ta emot det i Hissmofors. Mattias började som basist, men blev sångare under gymnasietiden. Han kom direkt ifrån en solistinsats i Saint-Saëns Juloratorium i Stora kyrkan i Östersund, och framförde en romans av Vaughn-Williams med pianisten Vegar Jacobsen. De är klasskompisar vid Kapellsbergs folkhögskola i Härnösand.

Varje år gästas stipendieutdelningen i Hissmofors av någon musiker eller skådespelare som stått Allan Edwall nära på ett eller annat sätt. I går fanns multimusikern, sångerskan, tevekapellmästarinnan och arrangören Tina Ahlin på scenen. Hon släppte under våren 2008 en skiva med 12 av Allans sånger, ett eget urval bland grovkorniga kärleksvisor och betraktelser över våra mänskliga tillkortakommanden.

De har ju tolkats på många sätt genom åren, och med Tinas versioner ligger betoningen på de ljusare stråken. Mindre nordiskt svårmod och mer sommarglitter.

Hon hade gott sällskap på scenen av basisten Lars Ericsson, och så hennes eget husband, maken och slagverkaren Morgan Ågren. Själv växlade hon lättvindigt mellan piano, dragspel och munspel, och varvade sångerna med små skrönor ur musikerlivet. Tina är en skönt avslappnad scenpersonlighet som är en lyx att få njuta av, både när hon pratar, spelar och sjunger.

Aftonen blev lång, och jag fick tassa ut innan sista låten, men jag har redan bokat in trettondagen nästa år. Som en av medlemmarna i föreningen sa: ”Den här kvällen är ju magisk”. Det är bara att hålla med.

Mer läsning

Annons