Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lyckad mix av gammalt och nytt

/

Annons
Det var trångt på parkeringen, snålblåst, kaffedoft som mötte i dörren och en stor publik som trängdes i kapprummet i Orrvikens bygdegård i går kväll. Med andra ord som vanligt när Garvsyra har premiär.
Denna gång bänkade jag mig med en liten oro inom mig. Gamla och nya nummer skulle serveras och det vete fåglarna hur en sådan blandning skulle te sig.
Men det är tur att minnet är kort! Några nummer kändes som nya fast jag sett dem förut och en del nya kändes lite gamla och sega - så min oro kom på skam.
Första aktens bästa nummer tycker jag är den repriserade "Den virile 97-årige jämten" med Göran Ericsson och Bengt Larsson. Publiken vred sig av skratt och det numret tål att köras många gånger. I andra akten är Göran också skyldig till ett jättebra nummer, "Orolig resa". Att han inte kommer av sig! Där blev det långa applåder!
Sämsta numren i första delen är nog "Klippsk frisör" och Joe Laborera, de två kunde regissören Lennart Lidström få trolla bort när som helst.
Bengt Larsson är den röda tråden i revyn. Han agerar, mellansnackar, spelar gitarr och har skrivit en stor del av texterna och musiken. Han växer för varje år!
Men det är inget dåligt gäng han har runt omkring sig. Vid det här laget får man börja kalla dem gamla revyrävar eftersom de har oerhört många föreställningar bakom sig.
Det som är så härligt med Garvsyraensemblen är att de verkar ha lika roligt som publiken. Ibland blir det ett extra skratt som inte står i manus och sånt gillar åhörarna.
Andra akten inleddes med en indisk rockorkester från Mahattmar. Jag kommer ihåg att jag inte gillade det numret i en tidigare revy, men man är inte sämre än att man kan ändra sig. Det är faktiskt ett jättekul nummer där Fille Strömqvist stjäl hela föreställningen.
Reidar Eriksson, känd textskrivare, har medverkat med sex texter och det är väl bara han, som i ett stycke om en bladlus, kan placera en dylik i Skanör och Kvalsterbo. Hans texter är som vanligt lysande, men Bengt Larsson är inte så mycket sämre på att få till det.
Fred Seldahl är tillbaka på scenen, Ulrika Hollsten surrar omkring som en ilsken geting bland dessa hopplösa karlar som inte kan ta vara på sig själva och bara gillar att spela dragspel. Hon har det inte lätt, men hon sköter sig med den äran. Dessutom sjunger hon så bra - den finstämda "Jag vill vara din tröst" av Bengt Larsson och Göran Ericsson är ett fint stycke musik med mycket känsla. "Dragspelseksem" är ett annat nummer där hon får spela ut sin antipati mot detta instrument som trakteras så ekvilibristiskt av Fille Strömqvist.
Som helhet en rolig revy med ett roligt gäng - tiden gick fort i detta trevliga revysällskap.

Mer läsning

Annons