Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Linnéa Palmqvist

En av mina goda vänner sedan lång tid tillbaka har gått ur tiden.

Annons

Jag lärde känna Linnéa redan som barn då min mor, som kom från byn Kälom, tog oss med några veckor varje sommar.

Många var de tidiga sommarkvällar jag som barn hängde vid det gamla posthuset i Kälom. Linnéa var postfröken där och skötte sitt arbete med glans. Jag både beundrade och avundades Linnéa som fick ta del av in- och utgående post och den sociala gemenskap den förde med sig.

Sedan om kvällarna var mor, syster och jag ofta gäster hos Linnéa och hennes syskon. Samtalen präglades av upplevelser de haft i sin ungdom och om människor i bygden.

Med tiden blev Linnéa ensam i sin stuga. Men vi har råkats många somrar och då drog vi iväg på långturer in i den vackra jämtländska fjällvärlden, många gånger även in i Norge. Ibland blev vi kvar i någon norsk hytte.

Eftersom Linnéa fick kämpa de sista åren mot en svår sjukdom, fick vi begränsa oss till kortare utflykter, vilka Linnéa var mycket tacksam över att de blev av.

Jag besökte henne en sista gång på sensommaren. Då pratade hon mycket om allt roligt vi haft tillsammans.

I denna svåra stund går mina tankar till Linnéas anhöriga, svägerska syskonbarn och syskonbarnbarn som hon alltid månade om.

Maj-Lis Kreese

Mer läsning

Annons