Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Haiti – så nära och så långt borta

Annons

Det är en märklig ö med grym kolonial historia. Nära 20:e breddgraden med tropiskt klimat i den västindiska övärlden. Delad rakt av. Den östra delen blomstrande grön med ett fungerande näringsliv och ett hyggligt välstånd. Den västra ett härjat, fattigt land, plågat av hög arbetslöshet, omfattande kriminalitet och utbrett drogmissbruk. Och ovanpå detta drabbat av en jordbävning, som antas ha skördat nästan 200 000 liv.

Några veckor efter den katastrofala jordbävningen i Haiti besöker jag grannlandet Dominikanska Republiken på samma ö. På flygplatsen i Santo Domingo står flygplanen som flugit hjälpsändningar till Haiti parkerade. Flygplatsen i Haitis huvudstad Port-au-Prince är allvarligt skadad, så härifrån går hjälpsändningarna på landsväg. Ett antal sjukhus har reserverats för de skadade från Haiti. Trafiken över gränsen är ovanligt livlig, men annars går livet i Dominikanska Republiken sin gilla gång. Business as usual. Turisterna strömmar till. Hur kan livet te sig så olika på ömse sidor en på långa sträckor knappt markerad gräns på samma ö?

Ända sedan Christopher Columbus i december 1492 seglade in här på den norra kusten av vad som skulle komma att kallas Hispaniola och fram till 1900-talet har ön varit underställd kolonialmakter. Dominikanska Republiken hann vara koloni till sju olika stormakter, den senaste Spanien, varför det officiella språket här är spanska. Haiti hade Frankrike som sista kolonialmakt, och därför talar man franska på den andra sidan gränsen.

De gamla kolonialmakterna var bra på att föröda och suga ut sina kolonier liksom att underkuva befolkningen, så det märktes väl inte så stor skillnad när de egna diktatorerna tog vid. Samma skräckvälde fast i modern tid.

På Haiti utropade sig Francois Duvalier, även kallad Papa Doc, till diktator på livstid och härjade landet från 1957 till 1971, då han efterträddes av sin son Baby Doc, som fortsatte förödelsen fram till 1986, då han tvingades avgå.

Dominikanska Republiken drabbades av Trujillo, som i trettio år höll sitt land i ett järngrepp och förvandlade det till ett familjeföretag, där hans egna lagar gällde. Själv stod han över lagen och kunde missbruka sin ställning så mycket han ville.

Om denne diktator har den peruanske författaren Mario Vargas Llosa skrivit en fantastisk, nästan thrillerartad roman, som berättar om många av den forne diktatorns övergrepp på sitt lands befolkning.

Diktatorn Trjujillo mördades 1961 och förmodligen beror skillnaden mellan Haiti och Dominikanska Republiken idag på hur dominikanerna förvaltat tiden efter Trujillo.

Under tio dagar reser jag kors och tvärs i landet och möter förstås skilda världar i de gigantiskt stora fabriker som förädlar tobak, kakao och sockerrör och i charterturismens avskilda all in clusive-anläggningar.

I provinsen La Romana på den sydöstra kusten ligger kanske en av världens mest exklusiva turistanläggningar, Casa de Campo, avskild, inhägnad, välbevakad.

Inte långt härifrån ligger världens största cigarrfabrik med 3 700 anställda, de flesta kvinnor. Naturligtvis är det två vitt skilda världar. Men det är inte sant, att alla all inclusive-anläggningar i Dominikanska Republiken måste vara inhägnade och bevakade på grund av hög kriminalitet. Kriminaliteten är inte högre här än på många andra håll i världen.

I huvudstaden San Domingo, tidigare Ciudad Trujillo, har Colonial District med sina över 300 historiska monument av UNESCO förklarats som världskulturarv.

Här slår jag mig ned med en rom Brugal och njuter av den härligt rytmiska merengue som spelas, sjungs och dansas överallt i Dominikanska Republiken. Så nära Haiti. Och samtidigt så långt ifrån.

GHur kan livet te sig så olika på ömse sidor en på långa sträckor knappt markerad gräns på samma ö?

Mer läsning

Annons