Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En seger för den klassiska konsten

/
  • Staffan Uhlinder, Helene Billgren, Jan-Albert Carlsson, Maria Bernholm, och Ernst Billgren – fem vänner från Valands konstskola som ställer ut tillsammans på Galleri Bohlin.Foto: Ulrika Andersson
  • Maria Bernholm har ett eget uttryck och rör sig i lite av samma motivvärld som Helene Billgren. Billgrens fem målningar talar tydligt om utsatthet, objektifiering och ett samhälle med tveksam syn på unga flickors intressen och kroppar.
  • Jan-Albert Carlsson visar målningar med mycket yta i avmättad färgskala, utplacerade människor eller föremål, interiörer eller ödsliga landskap.
  • Ernst Billgren visar tre verk. Men inte vilka tre verk som helst och vill man köpa alla tre bör man ha drygt 650 000 kr  i plånboken.

Inte sedan Jan Åman styrde Färgfabriken och Maths O Sundqvist fortfarande hade kredit hos Carnegie har väl konstnärer av sådan dignitet synts på Östersunds krogar som i slutet av förra veckan.

Annons

Galleri Bohlin

Inte sedan Jan Åman styrde Färgfabriken och Mats O Sundqvist fortfarande hade kredit hos Carnegie har väl konstnärer av sådan dignitet synts på Östersunds krogar som i slutet av förra veckan. Ja, och när var Mona Sahlin på en vernissage i Östersund senast..? I lördags var hon det i alla fall.

Äkta Paret Ernst och Helene Billgren är fortfarande det hetaste heta i den svenska konstvärlden. Med all rätt och med all respekt. Inte för inte finns Ernst Billgren kopierad på Jamtlis utställning Världens bästa konst. Och det var dessutom andra gången för de båda att ställa ut på Galleri Bolin – men första gången tillsammans. Nu i den härliga konstellationen ”Fem i färg” med sina gamla konsthögskolekompisar från Valand; Maria Bernholm, Jan-Albert Carlsson och Staffan Uhlinder. Samtliga de tre har också haft egna utställningar tidigare hos Galleri Bolin.

”Fem i färg” är en ovanligt innehållsrik  för att inte säga lyxig galleriutställning i Östersund. Den är generös, egensinnig och av en riktigt hög kvalitet.

Helene Billgrens fem målningar är kanske som helhet det bästa inslaget. Hennes smått brutala måleri, hårt sargade ytor, kraftfulla penseldrag, en utsatt kvinnokropp/kvinnorygg, nacke, talar tydligt om utsatthet, objektifiering och ett samhälle med tveksam syn på unga flickors intressen och kroppar. Inte riktigt lika naket utlämnande som de teckningar hon visade senast hos Bolin, men samtidigt en helt annan tyngd i uttrycket.

Jan-Albert Carlsson fick lite av ett publikt genombrott i Jämtland förra gången han ställde ut hos Bolin tillsammans med Ernst Billgren. Hans fem målningar bygger vidare på det uttryck som dominerade förra utställningen. Mycket yta i avmättad färgskala, utplacerade människor eller föremål, interiörer eller ödsliga landskap. Här tycker jag allra mest om ”Ett par i modern miljö”, en interiör mot grått, en kvinna i förgrunden och en man i smart kostym i rummet bortom. Det ska tydligen vara inspirerat av Miles Davis – snyggt och effektivt berättande är det i vart fall. Även disken med fyra utplacerade personer mot fjäll i bakgrunden talar på ett speciellt sätt.

Maria Bernholm visar lite mer i samma stil som helt nyligen hos Bolin, samt en slags skisser till ett offentligt arbete i Torvalla. Hon har ett eget uttryck och rör sig i lite av samma motivvärld som Helene Billgren. Målningarna mot en blå bakgrund fungerar fortfarande bäst enligt mig.

Staffan Uhlinder visar tryck på tyg, en teckning och en målning. Han gillar uppenbarligen fortfarande hus och fåglar. Det minns jag också från hans förra utställning. Men teckningen ”Det började som en lek” är en spännande och lite otäck historia som innehåller allt från oskyldiga lekar till svampmoln från den stora bomben.

Ernst Billgren visar tre verk. Men inte vilka tre verk som helst och vill man köpa alla tre bör man ha drygt 650 000 kr i plånboken.

Tittskåpet ”Resan” är min absoluta favorit. Här finns det återkommande Volvo Amazonen svävande bakom tjusiga tunga ridåer som dras åt sidan av flickor. Vi ser de ras ryggar, men om vi tittar i skåpets spegel ser vi deras ansikten och även kroppar. En Volvo Amazon kunde en gång var inträdesbiljetten till en ny värld. Själv körde jag en grön 62:a till Kristinehamn och Club Zebra för att se och uppleva Sex Pistols. Det ändrade mitt liv på många sätt. Ernst Billgren for till Valand i sin Amazon. Så snälla LT-redaktören, du kan väl tänka lite på att det är tio år sedan jag började skriva konstkrönikor, ett jubileum minsann – en liten uppmuntran för så där 180 000 spänn vore väl verkligen på sin plats, det är ju snart jul och allt, eller..?

”Diana” är en skulptur bestående av en rad sammanfogade djur. Och ”Vid granen” är en ganska typisk Billgren-målning med en interiör och ett glas framför som det är målat på. Men som sagt – ”Resan” är klart mest intressant – om man nu gillar Volvo Amazon…

Sammantaget är utställningen en slags seger för den klassiska konsten. Och på vernissagen såldes också massor av Ernst Billgrens böcker, några finns säkert också kvar än…

Ahlbergshallen

På Ahlbergshallen var det vernissage i helgen för Östersunds kollektiva grafikverkstads årliga utställning. I år är det fyra kvinnliga konstnärer som delar på utrymmet. Och utställningen gör verkligen allt för att luckra upp det som kan vara tråkigt med grafik.

Lena Strömberg har gjort en hel vägg med 150 stycken små grafiska kvadrater i serigrafi. 147 st är delar av en kvinna. Och tre blå är mannen ”Ulf” mitt i det som heter ”Nu får du ta dig samman, Barbro!” Lekfullt, färgstarkt och rätt kul. Att Barbro var med i titeln och mannen var Ulf gör att man kan undra liten när hennes tre nästa verk hämtat namn från en Ulf Lundell-låt. ”67, 67 var har du tagit vägen nu?” är tre blad med ett gammalt foto och ett collage med en kvinna som uttalar just låttiteln. Framför collagen finns en installation med blomma, slöja och skor. Barbro hette ju Ulf Lundells första fru med rötter från Jämtland.

En trappa upp har Anniki Andersson gjort den spännande installationen ”Ung i Tokyo” med bland annat tre kvinnotorson iförda en svart, en vit och en brun Lolita-klänning med screentryck av punkare i Tokyo på två och en manga-figur på en. Dessutom iförda manga- smycken med etsad mangafigur på silver.

Susanne Frunck visar många varianter på grafik. Bäst gillar jag de som kombinerar flera färger. En serie döpt till ”Eco” med vasstrån i svart och grön bjuder på lyckade kontraster. Mest traditionell är kanske Ylva Hagerlind med bilder av människor och av landskap. Min favorit blir en monotypi döpt till ”Kokkaffe” med pannan mot fjällen i fonden. Riktigt snyggt och kaffedoften och rökdoften riktigt känns.

Mer läsning

Annons