Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konst som roar och oroar

/
  • Konsttanterna Vivan och Maud har slagit följe med Ewa Carlsson till Galleri S. Där sitter de och beundrar en tavla med sina egna ryggar.  Foto: Henrik Flygare
  • Foto: Henrik Flygare

Annons
Nya turer runt Färgfabriken i veckan som var. Ja, ja, där händer alltid något. Och som vanligt pratas det mycket, påstås mycket och allt är ändå oklart. Helt klart är ändå Jan Åman en person som väcker känslor. Men Färgfabriken hade inte funnits så länge om det bara hade varit ruffel och båg. Jag antar att historien fortsätter.
I veckan kommer tidningen "Konstperspektiv" med ett temanummer om konsten i "Norrland" under rubriken "Go North". Tidningen har releaseparty med paneldiskussion på Färgfabriken Norr  den 6 december. Och just Färgfabriken Norr är det enda bidrag Östersund har i tidningen. Lokala konstnärer från andra delar av norra Sverige ges utrymme - men ingen från Jämtland - det är rätt dåligt om man nu ska ha ett temanummer. Och Norrlandsvinkeln känns mest sökt.
Galleri S
En lokal konstnär som aldrig verkar stå stilla är Ewa Carlsson. Hennes utställning på Galleri S för fem år sedan med kulturtanter blev en stor lokal hit. Och tanterna finns med nu också. "Vivan och Maud" som Ewa döpt dem till. Nu är de äldre, har fått glasögon och sitter på en bänk och ser på en tavla med sina egna ryggar.
"Please be seated" är den gemensamma titel Ewa och hennes man keramikern Don Bay gett utställningen. Ewa leker med temat och här och var står stolar av diverse slag. En med mossa, en har blivit en flygstol med vingar och utsikt från flygplansfönster och andra finns där i målningar och i grafik.
Det är en omfattande och inspirerande konst som visas. Och kul att få se Ewa måla igen. Don Bay har skapat en avancerad installation döpt till "Apokalypsens fyra ryttare" bestående av ett bord dukat till de bibliska fyra ryttare som ska förstöra vår värld. Här är vapnen pest, krig, svält och död. Det kräver sin stund och sina tankar.
"Please Be Seated" är så där roande och oroande som bra konst ska vara. Ewa Carlsson och Don Bay gör inte bara som andra, de gör mer och de gör det med glimt i ögat. Jag gillar det. En galleriutställning synnerligen väl värd att besöka.
Ahlbergshallen
Även på Ahlbergshallen kan vi möta en temautställning. Östersunds kollektiva grafikverkstad visar konst av trettio konstnärer under det gemensamma temat "Det främmande".
Det är grafik av alla de tänkbara slag.
Intressantast är, som vanligt höll jag på att skriva, Anna Erlandsson. Hennes blad "Urban mångfald" och "Vem ska utreda vattnets betydelse för sjöfarten" sticker ut och ställer frågor.
Erik Scheid leker med Fredrik Reinfeldt och även här dyker Ewa Carlsson upp med en lite utmobbad ko. Cathrine Johansson visar att det är nära jul med några tomtar på metall.
En installation i storformat finns där också av Jimmy Dahlberg och Britta Carlström - det ser mest ut som resterna efter en dålig fest. Men kul i de annars lite högtidliga lokalerna.
Jo, jag gillar Staffan Schönbergs snitt också och Ingrid Robertssons vepor med ansikten. Det är så mycket att man inte hinner tillgodogöra sig allt.
Härke
Ute på Härke konstcentrum kan man just nu möta serigrafier och emaljer av Britt Hillbom. När Brunflos badhus återinvigs kan man möta ett antal emaljer av henne vid barnbassängen.
Av det vi kan se på Härke gillar jag mest de emaljer som innehåller en slags teckningar av barn, teckningar med en 1950-talkänsla. Det enkla avskalade gör sig bra mot emaljens pastellfärger. Den blomma som dyker upp i olika varianter i emalj och grafik tar inte jag till mig. Det känns mest som prov på olika arbetstekniker och inte som något som vill kommunicera med mig.
Tängtorpet
Helgens flitigaste konstnär är väl annars naivisten Anders Hultman från Göteborg.
I lördags var det vernissage på Galleri Tängtorpet och i söndags vernissage för hans julgransdekorationer framför rådhuset.
Anders Hultman rör sig i idyllernas värld. Det är ett förflutet som från en Madicken-film.
Det handlar om gamla hus och om kärlek och romantik.
- Husen är från Sverige. Men sedan kan jag låna in lite olika miljöer. Det jag målar kommer oftast inifrån mitt huvud, berättar Anders.
Ett exempel på hur han jobbar kan vi se i den stora målningen "Yran" som tryckts upp inför julgranen. Där kan vi se folkmassor strömma ner förbi Temperance-huset. Men eftersom polishuset antagligen var för fult gjorde han ett trähus där i stället.
Idyllen måste få vara idyll till varje pris.
- Äldre hus ger ett utrymme för lust som inte nya hus ger, förklarar Anders.
På Tängtorpet möter vi akrylmålningar och litografier. Det är sommar mestadels. Men några vintermotiv finns det också.
- Men de går inte att sälja söderut. Där ser man sällan det fina med vintern.
Anders Hultman har även illustrerat en barnbok av Viveka Lärn. Och där någonstans är problemet. För mig blir det hela lite för mycket plusmeny av gullighet.
Men visst, det är stilsäkert, det har finess och det är en omedelbar kontakt med betraktaren och det har inte något spekulativt i sig.

Mer läsning

Annons