Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kolla in Westerberg

Vilken koll har du på Paul Westerberg? Ingen järnkoll direkt, eller? Själv har jag sedan jag i början av 80-talet för första gången snubblade över Westerberg och hans The Replacements tidiga rallarsvingar i punkpopen och garagerockens tjänst försökt tala om för alla som orkat lyssna vilket fantastiskt band de var och fortfarande är.

Annons
Och så har jag hållit på år ut och år in. Inte minst på grund av att Westerberg, efter att han skrotade gruppen 1991, har fortsatt att smida sin personliga rock’n’roll i soloform. Stundtals med omisskännlig popfeeling, och alltid med samma obrutna kraft och charm i en fortfarande pågående hungrig solokarriär. Så egentligen spelar det ingen roll om du stoppar Westerbergs solodebut ”14 Songs” från 1994 eller The Replacements ”Let it be” som släpptes tio år tidigare i en cd-maskin eller en dator nära dig. Magin blir densamma. Börja med de båda nedanstående samlingsplattorna och resten ger sig själv. Så jag drar mantrat ännu en gång. Mer Replacements och Westerberg till folket. När det gäller färskvaran så släppte både Lucinda Williams och Ryan Adams nya album under oktober. Jag är bombsäker på att den snart 49-årige Westerberg gillar båda skarpt, eftersom de helt klart andas samma tonsatta luft. ”Cardinology” har Adams gjort tillsammans med kompgruppen The Cardinals som bland andra består av singer/songwritern Neal Casal. En snubbe som på egen hand har en solokarriär som är minst lika bra som Adams. Det känns som om Casal och kompani fungerat som det perfekta bollplanket för Adams. Han har lyckats sortera ut ett stort fång fantastiska låtar och som album betraktat tangeras känslan och framförandet som gjorde ”Heartbreaker” till en stilfull hjärtekrossare. Lucinda kanske chockerar sina mest konservativa anhängare genom att göra en platta som på många händer rockar och river ordentligt med en Lucinda som coolt nonchalant fräser ur sig textraderna. Svinbra är hon i vilket uttryck som helst. För den som aldrig vill bli botade från den där alltid lika omedelbara och bitterljuvt melodiska poprockomfamningen så är skottarna Attic Lights, nordirländarna Snow Patrol och amerikanska Augustana tre gigantiska värmeljus i det kompakta höstmörkret. Förresten. Med mindre än två månader kvar till jul så behöver ni inte gå omkring och fundera på vilken julplatta ni ska handla. Fleshtones ”Stocking stuffer” får garanterat granen att barra redan på juldagen. Apropå rocka. Månadens fläskigaste lögn hördes i dansbandskampen när juryn med hysterisk blick vrålade ”ni rockar” till Larz Kristerz. Men sanningen är ju glasklar. Ett dansband har aldrig någonsin, och kommer aldrig någonsin att kunna rocka. Fråga Paul Westerberg. Eller hellre, lyssna på honom så fattar ni

Mer läsning

Annons