Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin har koll på Gustav Vasas döttrar

/
  • ”Det känns skönt att äntligen få sätta punkt”, säger Karin Tegenborg Falkdalen, som arbetat i flera år med sin bok om Gustav Vasas döttrar.
  • Så här ska omslaget till boken ”Vasadöttrarna” se ut enligt förlaget Historiska medias senaste förslag. Manuset genomgår nu en sista faktagranskning och tryckningen är beräknad till sensommaren.Var och en av de fem systrarna Vasa har en intressant historia som förtjänar att berättas, tycker Karin Tegenborg Falkdalen.
  • Porträtten som målades av dåtidens kungligheter var tämligen förskönande, men ger ändå någon sorts uppfattning om hur Vasa- döttrarna  kan ha sett ut.

Erik, Johan, Magnus och Karl – är det en radda namn som säger dig någonting? Visst, de var ju Gustav Vasas söner, svarar säkert de flesta som minns någonting av sin skolbokshistoria.

Annons

Men Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet då? Ja, dem är det inte många som känner till. Utom Karin Tegenborg Falkdalen, som skrivit boken ”Vasadöttrarna”.

Hon är chef på Föreningsarkivet i Östersund och doktor i idéhistoria. Sin doktorsavhandling skrev hon om kvinnliga regenter mellan 1500 och 1750 – Sverige hade ju faktiskt ett par kvinnor på tronen under den perioden.

I det sammanhanget började Karin Tegenborg Falkdalen också fundera över de kungadöttrar som aldrig kom i fråga som regenter eftersom de hade bröder som gick före. Som till exempel Gustav Vasas döttrar.

Det var Gustav Vasa som införde arvmonarkin i Sverige och bestämde att kronan skulle gå i arv till äldste sonen. Och mycket riktigt var det äldste sonen Erik som tog över efter Gustav I och sedan följdes av ett par av sina bröder innan kronan gick vidare till nästa generation män.

Men Gustav Vasa hade planer även för sina döttrar, konstaterar Karin Tegenborg Falkdalen:

– Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet hade en viktig roll i kungens alliansbyggande. Alla fem giftes bort tidigt med tyska furstar och fyra av dem måste flytta till främmande hov långt hem-ifrån.

Men var Vasadöttrarna bara betydelselösa brickor i faderns och brödernas politiska spel? Skyddade drivhusblomster som inte hade någonting att säga till om?

Nej, det tycker inte Karin Tegenborg Falkdalen:

– De var starka kvinnor som visserligen inte fick samma utbildning som sina bröder, men som ändå lärde sig en hel del av att växa upp i en miljö som genomsyrades av politik.

– De hade också starka kvinnliga förebilder i sin mor och sina mostrar och inte minst i faderns moster Kristina Gyllenstierna, som ledde försvaret av Stockholms slott och stad mot danske kungen Kristian II.

Visst fanns det stora begränsningar i Vasadöttrarnas handlingsfrihet, men de hade också stora möjligheter att påverka.

Och de möjligheterna tillvaratog de, menar Karin Tegenborg Falkdalen, som genom att gå igenom bevarad brevväxling bildat sig en god uppfattning om de fem och deras olika roller.

– Elisabet, den yngsta, tycks ha varit spindeln i familjenätet, en informationskanal som syskonen använde sig av när de skulle kommunicera med varandra. Hon var en medlande person. Katarina, den äldsta, var mer stridbar.

Dotter nummer två, Cecilia, är nog den mest kända av Vasadöttrarna. Hon orsakade det så kallade Vadstenabullret – när systern Katarina skulle gifta sig fattade Cecilia och brudgummens bror tycke för varandra och det upptäcktes att de träffades i smyg i Cecilias sovrum om nätterna. ”Han hade näppeligen hosorna på sig”, rapporterades det – och det blev ett väldigt liv, förstås.

Cecilia är också känd för att hon i 40-årsåldern konverterade till katolicismen.

– Jag vet inte om hon var så särskilt religiös utan konverteringen hade nog mer med politiska skäl att göra, säger Karin Tegenborg Falkdalen.

Sofia var den som var minst aktiv i den politiska händelseutvecklingen. Hon for illa i äktenskapet och separerade så småningom – med familjens goda minne – från sin man.

Anna är den som Karin Tegenborg funnit minst uppgifter om:

– Det finns inte så många brev till henne kvar.

För det är breven till Vasadöttrarna från pappan och bröderna som finns bevarade i den så kallade registraturen. Breven som döttrarna skrev ansågs förstås inte lika viktiga och har inte sparats.

– Men tack vare dåtidens omständliga brevretorik går det ändå bilda sig en uppfattning om vad de skrev. När bröderna svarar på systrarnas brev blir det som en sorts referat av vad systrarna skrivit.

Karin Tegenborg Falkdalen har kunnat läsa många av sina källor på datorn där hemma tack vare SVAR (Svensk arkivinformation, en underavdelning inom Riksarkivet som digitaliserar och publicerar svenska arkivhandlingar). Men hon har också behövt göra ett antal resor till Stockholm för att sitta och forska på Riksarkivet och Kungliga biblioteket.

I höstas gjorde hon en givande resa i Tyskland i Vasadöttrarnas fotspår, då hon bland annat fick möjlighet att bo på Katarina Vasas änkesäte, som numera är omvandlat till ett privatägt mindre hotell.

”Vasadöttrarna” är ett rent fritidsprojekt, som hon gjort vid sidan om sitt arbete på Föreningsarkivet.

– Jag tycker det är skönt att ha hittat en plats utanför universitetetet, men samtidigt på det här sättet kunna hålla kontakt med aktuell forskning.

Boken som hon skrivit är ren-odlat populärvetenskaplig:

– Jag ville nå en bredare krets. Jag tror att det här kan intressera många, för Vasadöttrarna har verkligen intressanta historier att berätta.

En given fråga i slutet av en sådan här intervju är förstås om författaren har fler bokidéer och i så fall vilka:

– Jo, det finns idéer, men säg det inte till min man, skrattar Karin Tegenborg Falkdalen. Han vill nog att jag ska ta det lugnt ett tag nu.

Det vill också familjens sjuåriga dotter.

– Jag tror hon är på väg att bli republikan. ”Måste du hålla på med de där dumma prinsessorna nu igen”, brukar hon säga...

Mer läsning

Annons