Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Här pågår vård i det tysta, men det finns stödsystem som ger anhöriga välbehövligt andrum

/
  • Ulla Hurtig är en av många anhörigvårdare efter det att maken fick en stroke förra året. Nu vet hon att det finns hjälp att få av kommunen. ”Jag fick        hjälp med avlastning och kunde vara borta hos mina barn i 14 dagar samtidigt som jag visste att min man fick god omvårdnad på Brännagården”. Foto: Henrik Flygare
  • Ingrid Olsson, Östersunds kommun, Pia Söderberg, anhörigföreningen Paraplyet och Karin Stugholm arrangerade anhörigdagen i Brunflo i går.

Mörkertalet är stort. Och antalet anhöriga som vårdar närstående i det tysta bara ökar.

– Många vårdar sina närstående utan att veta att de kan få hjälp, säger Pia Söderberg i anhörigföreningen Paraplyet.

Annons

Det är många som utan att säga ett knyst vårdar sin make eller maka eller någon annan anhörig.

Enligt en departementspromemoria, ”Stöd till anhöriga som vårdar och stödjer närstående”, står anhöriga för 75 procent av den hjälp som ges till människor som bor kvar hemma. En av fyra svenskar över 55 år hjälper närstående.

Från i juli i år kom en lag som säger att socialnämnden i en kommun måste erbjuda avlösning och stöd till personer som vårdar en närstående som är långvarigt sjuk eller äldre eller stödjer en person som har funktionshinder. I socialtjänstlagen är nu skrivningen mer handfast som säger att kommunen ska och inte bara bör stötta anhörigvårdarna.

För en organisation som anhörigföreningen Paraplyet är lagen välkommen.

Föreningen var bland annat med och arrangerade anhörigdagen i Studieförbundet vuxenskolans ”garage” i centrala Brunflo i går.

– Antalet anhörigvårdare har ökat så mycket. Det beror på att vi får fler äldre; att vi lever längre, berättar Pia Söderberg, ordförande i föreningen.

Problemet är att många av anhörigvårdarna inte känner till sina rättigheter – att det finns hjälp att få. Många drar sig också för att överhuvudtaget fråga om stöd från kommunen.

Ulla Hurtig från Brunflo är anhörigvårdare som hjälpt sin man Ragnar Hurtig efter en stroke som han fick i mars förra året.

– Allt har fungerat bra, men man blir trött ibland, säger hon.

Det såg också distriktssköterskan som undersökte Ulla Hurtig tidigare i år. Distriktssköterskan ringde till kommunens biståndshandläggare som i sin tur tog kontakt Ulla.

Här är ett exempel på ett stödsystem som fungerar.

– Jag fick hjälp med avlastning och kunde vara borta hos mina barn i 14 dagar samtidigt som jag visste att min man fick god omvårdnad på Brännagården, berättar Ulla Hurtig.

– Jag hade aldrig frågat om den här möjligheten fanns om inte distriktan hade kommit, fortsätter hon.

Studieförbundet vuxenskolan i Brunflo och anhörigföreningen Paraplyet har länge jobbat med att lyfta äldre- och anhörigfrågor.

Dels arrangeras träffar för äldre i samarbete med Östersunds kommun i ”garaget” på Centrumvägen 11 varje måndag och onsdag sedan i våras.

Och dels drar vuxenskolan igång ett nytt mötesprojekt under oktober, i samma lokaler, som vänder sig till de som är anhörigvårdare eller har erfarenhet av detta.

Mer läsning

Annons