Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

– Det har blivit tuffare på sjukhuset

/
  • Sista ronden på jobbet. Här kommer avgående ”sjukhussheriffen” Lars Sjödin tilsammans med sin efterträdare Stefan Bergander på en promenad i en av sjukhusets många korridorer. Sjödin gjorde i går sitt sista arbetspass efter drygt 44 år  i landstingets tjänst, varav de sista 30 som säkerhetschef.
  • Med svenska och grekiska flaggan som pins liksom rosetten som sammanbinder bröstcancer och prostatacancer på rockslaget tackar Lars Sjödin för sig.

Klockan 14.00 på tisdagen loggade ”sjukhus­sheriffen” Lars Sjödin ut från sjukhuset. Det blev 44,5 år i landstingets tjänst, varav 30 år som ansvarig för säkerheten, en säkerhet som han varit med om att bygga upp och som han nu lämnar över till sin efterträdare Stefan Bergander.
– Tidigare har kyrkan och sjukhuset varit skyddade områden när det gäller brott, men så är det inte längre, slår han fast.

Annons

Sjukhuset är en stor brottsplats i dag, det har LT tidigare berättat, när det gäller hot eller våld. Det har aldrig varit så många händelser som under 2008.

– Tidigare var det runt 80–85 rapporteringar om våld och hot inom psykiatrin och akuten, säger Lars Sjödin. Förra året var det 120 fall. Jag vet inte om det beror på en större benägenhet att rapportera.

Innan Lars Sjödin lämnar sitt jobb har han bett Polismyndigheten om att ordningsvakterna på sjukhuset ska få större befogenheter så de kan göra ett gripande, alltså få sätta på handfängslen och använda betong, samma befogenheter som en polis har.

2006 var det 44 rapporter från psykiatrin om hot eller våld, 22 från akutområdet och tio från andra vårdavdelningar.

2007 var det 43 rapporter från psykiatrin, 23 från akutområdet och 14 från andra vårdavdelningar.

2008 var det 74 rapporter från psykiatrin, 34 från akutområdet och 34 från andra vårdavdelningar.

Dessutom har det varit bombhot, snatterier och medicinstölder. Detta lägger nu Lars Sjödin till historien.

Men hur började din karriär egentligen?

– Den 11 januari 1965 började jag som kontorsskrivare på patientkontoret, säger han, därefter arbetade jag med bostäderna för att gå vidare till ett vikariat på Reumatikersjukhuset. Jag blev kvar på Solliden som platsansvarig fram till 1975.

Men 1976 brann det på Sankt Eriks sjukhus i Stockholm och landstingsförbundet tillsammans med SPRI, Sjukvårdens och Socialvårdens Planerings och Rationaliseringsinstitut, bestämde att alla måste se över brandskyddet på sjukhusen.

Då fick Lars Sjödin uppdraget att tillsammans med några andra bygga upp brandskyddet. Då var Birger Bragée chef och Lars Sjödin sa att han gillade att jobba med detta och att han ville fortsätta.

Ungefär samtidigt ställde Rikspolisstyrelsen krav på att de ville ha en person som kontakt. På den vägen är det.

– Då, för 30 år sedan, behövde man som patient inte låsa in sina pengar och värdesaker något som är nödvändigt i dag, säger han. Patienterna får lämna sina saker i ett skåp och personalen skriver upp på en lista vad de lämnat där.

– Ändå anmäls stöld ibland, som är ytterst svårt att utreda, men visst händer det att avdelningen får ersätta kanske ett halsband eller en ring som försvunnit.

– En stöldbegärlig vara just nu är handspriten. Folk går in på avdelningarna och säger att de bara ”ska byta flaska” och så tar de den.

Vad är det svåraste uppgiften som du varit med om?

– Det var nog branden på psykkliniken den 14 februari 2005, säger han, och man imponeras över att han kan alla datum och händelser i huvudet.

– Det handlade om mordbrand och vi tvingades evakuera hela avdelningen, men uppgiften löste sig på ett bra sätt.

Han pratar om att sjukhuset speglar samhället i övrigt och att det därför har blivit ett hårdare klimat även inne i sjukhuset.

Ändå är det endast ett fall av svår misshandel som skett genom åren och det var en vakt som blev illa slagen efter ett ingripande.

Vad kommer du att sakna?

– Mycket, säger han eftertänksamt, jag har jobbat med säkerhet i över 30 år och naturligtvis kommer jag att sakna mitt jobb och personalen.

– Men jag är mentalt förberedd på att sluta. Nu blir det långsemester och formellt går jag i pension den 1 juli.

Nu ska han bli hemmaman. Han älskar att laga mat och så hoppas han få använda kroppen mer än knoppen.

Hur ska du klara av att inte vara efterfrågad?

– Jag får försöka ägna mig åt det jag vill göra. Jag har även lovat min dotter att vara hundvakt till hennes cairnterrier Mixa, vi kommer att få mycket tid tillsammans.

– Nu börjar omställningsprocessen. Men jag fyllde 65 år i fjol så jag har gått ett år på övertid redan. Men det har varit ett utmanande och stimulerande jobb. När man går till jobbet på morgonen vet man aldrig vad som ska hända.

Vem är då privatpersonen Lars Sjödin?

– Jag är gift med en sjuksköterska, Eva, som jag träffat på jobbet, säger han och tycker att frågorna blir lite närgångna.

– Vi har sex barn och sex barnbarn, vi älskar att resa och i 18 års tid har vi bott i Rethymnon i Grekland minst fyra veckor under semestern.

– Jag gillar friluftsliv, att vara ute i naturen. Jag fiskar och gillar att umgås med vänner. Dessutom tar fritidshuset i Sundsjö mycket tid.

Vad är din älsklingsrätt?

– Gorgonzolafylld fläskfilé, men jag gillar fisk också även om jag inte så duktig på att laga till fiskrätter.

En sista fråga, när tror du att länet får ett nytt sjukhus?

– Höghuset är 36 år nu, funderar han, en känsla jag har säger att det nya sjukhuset blir klart år 2030 – upa, lägger han till.

Mer läsning

Annons