Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Deras bror bröt foten men fick vänta fyra dagar på läkarvård

/
  • Manne och Maria Schedins lillebror ramlade och gjorde sig illa i tisdags.             Inte förrän i fredags följde boendets personal med brodern till en läkare. Brodern hade ett benbrott. Manne och Maria är mycket kritisk till hur boendet skött tillsynen av deras bror.

I tisdags ramlade Manne och Maria Schedins lillebror. Brodern bor på ett gruppboende i Östersund. Inte förrän i fredags tog personalen med honom till en läkare. Då blev det akuten, röntgen och ett gipsat ben efter konstaterandet att brodern hade ett benbrott.

Annons

Från broderns fall på tisdagen till besöket på hälsocentralen i fredags hade tre olika distriktssköterskor varit och tittat på hans fot.

– Ingen av de tre menade att det var något att bry sig om, en av dem föreslog att han skulle träffa en sjukgymnast, säger Maria Schedin.

Maria och Mannes bror är funktionshindrad på grund av en nervsjukdom.

Brodern hade ramlat utomhus på väg hem från skolan.

– Han fick krypa hem men gick över en väg trots skadan, för han sa själv att man ju inte kan krypa över en väg. Han kunde inte ringa efter hjälp eftersom att boendet hade tagit av honom hans mobiltelefon. De har upplevt att det var störande när han hade den, säger Maria.

Boendet är ett gruppboende och brodern bor i en egen lägenhet. På tisdagskvällen besökte den första distriktssköterskan honom.

– Den tredje träffade han i torsdags. Men man bestämde sig för att inte göra något. Det var den sköterskan som tyckte han borde träffa en sjukgymnast, säger Maria.

– Jag var också och tittade på foten, på torsdagen, den var blå. I vanliga fall har han inte så mycket känsel i foten på grund av sitt handikapp, men då sa han att det gjorde ont när vi rörde den, säger Manne.

– På fredagen ringde han mig för att han var ledsen och hade ont. Foten var svullen då också. Senare bestämde de sig helt plötsligt att han skulle till en läkare ändå. Från hälsocentralen skickades han till akuten och röntgen, säger Maria.

Maria gick till sjukhuset. Personal på boendet var också där.

– När han först kom dit frågade personalen på akuten hur det gått till när han gjort sig illa på fredagsmorgonen. Min bror svarade att det inte var då utan i tisdags. Personalen på sjukhuset uttryckte sin förvåning när de förstod att det gått så lång tid. Som tur är skrev in det i journalen, säger Maria.

Benbrottet innebär att brodern inte får stödja på benet på sex veckor.

– Den första frågan jag fick var om han klarar av att gå på kryckor. Det borde alla förstå att han inte gör, det borde absolut personalen på boendet veta. Hans händer är också skadade av sjukdomen så han kan inte hålla i några kryckor, säger Maria.

Men då uppstod ett nytt problem.

– Rullstol var alternativet. Men man får inte låna rullstolar på sjukhuset längre, och boendet har inga och kunde inte ordna någon, hjälpmedelscentralen var inte öppen. Som tur var fick han låna en från sjukhuset till slut, säger Maria.

– Eftersom han inte kan stå kan han inte heller kissa på toaletten, säger Manne.

Men hjälp med att lösa det fick han inte.

– Vi fick själva ringa till vår farbror, som också sitter i rullstol, och låna en pissflaska som är avsedd för ändamålet, säger Manne.

– Och jag fick ringa till en kompis, som också sitter i rullstol, för att få låna en toastol som han kan sitta på över toaletten. Eftersom att vår bror är ganska tung så är det ingen på boendet som orkar lyfta honom till toan, säger Maria Schedin.

Maria och Manne förstår inte att de två var tvungen att se till att lösa situationen efter att det stod klart att deras bror fått en fraktur i foten.

– Ofta när vi är på boendet, eller ringer dit, om saker som rör den hjälp vår bror behöver så säger de till oss att de ordnar det, att det är deras sak och inte vår.

– Så ska det vara också. Men det här fick vi fixa ändå, säger Manne.

– Under de två år vår bror bott där har det varit väldigt stor personalomsättning. Det är bara tre ur personalen som inte bytts ut. Med dem har det fungerat bra och vår bror har förtroende för dem, säger Maria.

Men Manne och Maria är ändå oroliga över broderns tillsyn.

– I lördags hade han rest sig upp själv han skulle flytta sig från rullstolen till soffan. Genom det gick gipset sönder så det måste gipsas om. Han måste ha tillsyn hela tiden nu, men det verkar inte fungera heller, säger Manne Schedin.

Mer läsning

Annons