Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Allt börjar bli så bråttom nu”

/
  • Några julgåvor blev det för Gösta Olofsson i år. Lite choklad och ett par julgrupper låg under granen. Men den bästa julklappen var nog beskedet att Göstas bror kom för att hälsa på ett par dagar. ”Vi ses inte så ofta, därför känns det väldigt roligt att brorsan och hans hustru kom upp”.    Foto: Ulrika Andersson
  • På fredag inleds det nya året. Den sista dagen av 2009 ska cancersjuke Gösta Olofsson fira hemma i huset i Svenstavik. Annat var det när han var liten. ”Det var en lång väntan på att klockan skulle slå midnatt och det var dags att gå ut för att skjuta raketer”, säger han.    Foto: Ulrika Andersson
  • Dagarna före jul fick Gösta via bud ett par vackra julgrupper från några av de personer som dagligen följer hans blogg på internet.
  • På affären träffar Gösta Olofsson i bland någon bekant som han byter ett par ord med.    Foto: Ulria Andersson
  • Foto: Ulrika Andersson

Hemmagjorda köttbullar, paketöppning och Kalle Anka på tv. Cancersjuke Gösta Olofsson jul bjöd på flera traditionella inslag - och en del kära återseenden.

Annons

Den jul som just passerat var troligtvis Gösta Olofssons sista. När han i februari fick diagnosen prostatacancer gav läkarna honom ungefär ett år att leva.

Julaftonen firade Gösta Olofsson tillsammans med grannfamiljen. Efter ett rejält julbord med traditionella rätter och tecknad underhållning på tv gick han över till sig för att fortsätta firandet i ensamhet.

– Jag är mycket förtjust i julmat. Favoriten är Janssons frestelse, säger Gösta.

Så mycket paketöppning blev det inte. Dagarna före jul fick han i stället via bud ett par vackra julgrupper från några av de personer som dagligen följer hans blogg på internet.

Men den bästa julklappen för Gösta i år var att få återse ett kärt ansikte. Gösta Olofssons bror, som själv fick diagnosen prostatacancer för lite knappt en månad sedan, bestämde sig för att åka upp från södra Sverige för att hälsa på under ett par dagar.

– Vi ses inte så ofta, därför känns det väldigt roligt att brorsan och hans hustru kom upp, säger Gösta.

Nu när julbestyren är överstökade har Gösta börjat blicka fram mot 2010. Nyårsaftonen ska han under lugna förhållanden fira hemma i huset i Svenstavik.

Annat var det när han var liten. Han berättar med tindrande ögon om nyårsaftnarna när han och lillebror otåligt väntade på att klockan skulle slå midnatt och det äntligen var dags att gå ut för att skjuta raketer.

– Om jag och brorsan inte brukade vara sams annars, så såg vi till att vara det då. Vi visste ju att raketer var rätt farliga grejer, säger han.

Han minns också de nyårsaftnar han fick tillsammans med sambon Anna-Maria innan hon dog för fem år sedan.

– Det var tider det. Vi bullade alltid upp med god mat och gott dricka, oftast blev det lax eller någon annan fisk.

– Vi hade alltid så roligt, det spelade ingen roll vad vi gjorde – så länge jag och Anna-Maria var tillsammans, berättar han.

Som LT berättade förra veckan har Gösta Olofssons hälsotillstånd försämrats de senaste månaderna och han tror själv inte att han speciellt lång tid kvar till den sista vilan. När LT hälsade på i fredags upplevde han att hälsan försämrats ytterligare.

– Allt börjar bli så bråttom nu. Vi får väl se hur mycket av 2010 jag får uppleva, säger han.

Mer läsning

Annons