Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Intressant om ungdomars liv i Bjästatragedins tidsålder

”I det här trädet" av Per Nilsson och Katarina Kieri.

Annons

Visst har det hänt att jag suckat arbete över en trave böcker, men när jag börjar läsa blir jag fast, fängslad. De ungdomsromaner och tonårsböcker jag väljer att presentera är fantastisk läsning inte bara för målgruppen utan också, och i synnerhet, för vuxna.

”I det här trädet” av Per Nilsson och Katarina Kieri, två garvade författare som stafettskrivit, handlar om samma värld som vi så brutalt blivit bekanta med genom tv:s Uppdrag granskning. Som vanligt överträffar verkligheten dikten men trots att bokens dramer och maktspel huvudsakligen utspelas på den inre scenen finns stora likheter. Kieri och Nilsson är skickliga i att fånga tidens språkbruk. Bland trakasserierna på nätet i tragedin om ungdomarna från Bjästa fanns meningen ”Jag ska döda hon”. Per Nilssons huvudperson, fågelflickan Siri, tänker om sin far, kärleksfull men svag och missbrukande: ”Det var när han bodde med hon den andra”.

I Bjästafallet är det byns vuxna som genom skvaller, falska rykten och understödjande av barnens nätmobbning bär den största skulden. Skolan, fritids och kyrkan står handfallna. De vet ingenting, ser ingenting men går som i sömnen med strömmen och tar den starkares parti. Amanda, den våldtagnas enda vän, säger uppgivet: ”Det är väl för att pojkar är mer värda”.

I boken är det lika tydligt hur föräldrarnas bagage och även tidigare generationers livshistorier påverkar barnen, trots att det mesta är fördolt och inte kommuniceras. Det skapar osäkerhet och utrymme för fantasier.

Jakob, Kieris huvudperson, flyttade från Boden till en stad i södra Sverige när han var nästan 13. Något hade hänt i familjen. Kuratorn i den nya skolan hade tagit kontakt och velat prata lite, fråga hur det kändes. Jakob hade svarat kort, ”som vanligt, bra”. Jakob tänker långt efteråt hur otroligt bra det kändes att någon vuxen ville prata. Om allvarliga saker. Han mindes kuratorns ord: ”DU ska inte bära på det som hänt. Det är inte ditt bagage.”

Jag uppfattar att Katarina Kieri vill lyfta fram skolans betydelse och ansvar. Deras personal bör ha den distans och professionalitet som krävs för att skapa relationer och förebygga våld och katastrofer i skolan.

Jakob är vilsenpojken i Siris fantasi och Jakob kallar henne fågelflickan. De bor nära, deras cirklar nuddar varandra men det händer inget mellan dem. Boken säger mycket om ordfattigdom i gapet mellan vuxna och tonårsbarn, om hur en tillfällig styvfar skapar spänningar och två lag i en familj och hur det känns när mamma är mer tonåring än man själv.

En intressant och lite sorglig bok med stark aktualitet.

Mer läsning

Annons