Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingela tveksam till avdrag

Som städerska och egen företagare står Ingela Burman mitt i årets hetaste debatt, den om det så kallade rut-avdraget. Själv hyser hon blandade känslor för det som för hennes egen del mest har inneburit mer pappersarbete.
– Men jag tror att det blir skittufft för branschen om rut-avdraget försvinner, säger hon.

Annons

En skatterabatt som endast gynnar de rika? Eller en tröskelsänkare för grupper som har svårt att hävda sig på arbetsmarknaden? Avdraget för hushållsnära tjänster är en av det kommande valets stora frågor.

Klockan är två och det är en lugn tisdagseftermiddag på Körfältet i Östersund. När jag anländer står Ingela insvept i en stor filt på sin balkong, det rufsiga håret utgör en ljus aura i solskenet. Hon lutar sig över räcket och pratar med en av grannarna i bostadsområdet.

– Välkommen in, säger hon när hon öppnar dörren till sin lägenhet. Jag har världens bästa jobb, allt jag behöver har jag i bagageutrymmet på bilen, säger hon och ler.

Under förmiddagen har hon varit på två ställen, hos en familj i ett stort hus och hos en pensionär som bor i en lägenhet. Båda kunderna var bortresta och Ingela kunde lyssna på musik på högsta volym. Det är så hon vill ha det medan hon jobbar. Armarna, vana att hugga i, är täckta av färgglada tatueringar, slingrande blomrankor och fjärilar trängs med barnens namn och makens stjärntecken.

– Tatueringar är det bästa jag vet, det är så vackert och enklare än att sminka sig varje dag. Det är jag alldeles för trött för, säger Ingela och fyller på kaffekoppen med nytt koffein.

Mer pappersarbete. Hon har nyss varit och handlat och har nu en ledig eftermiddag framför sig. Kaffepannan puttrar rogivande. Maken Sven har jobbat borta under veckorna sedan barnen föddes och de två sönerna är utflugna sedan länge. Livet har gått in i en lugnare fas. Ingela har gått ner på halvtid bland annat för att skona sin arm som har börjat värka efter många års tungt arbete.

På köksbordet ligger företagspärmen uppslagen. I början var det upp till kunderna att ansöka om rut-avdraget på deklarationen, men sedan första juli förra året är det Ingelas ansvar, vilket har medfört massor av krångel och extra pappersarbete.

– Jag tillbringar minst en timme i telefon med Skatteverket varje månad. Det är lätt att blanketterna tolkas fel eller att det blir andra missförstånd. Jag får ofta vänta onödigt länge på pengar som jag har rätt till, säger hon.

Egentligen vill Ingela inte alls bli intervjuad. Hon är rädd för gratisreklam, för att få en massa påringningar. Det är aldrig kul att tvingas tacka nej till potentiella kunder. Men okej då, det är ju lite roligt att vara i tidningen också.

Men sanningen är att Ingela redan har uppdragsgivare så att hon klarar sig, många av dem har varit henne trogna sedan hon började städa 1993. I Jämtlands län är det förhållandevis få personer som använder sig av möjligheten att dra av på skatten för tjänster i hushållet, det visar Skatteverkets lokala siffror. Och någon större skillnad förutom mer pappersarbete har rut-avdraget egentligen inte inneburit för Ingela.

– Faktum är att kundkretsen ser likadan ut nu som den gjorde för 15 år sedan. Det är några barnfamiljer, några par med utflugna barn, några ensamstående pensionärer, säger Ingela.

Kanske får kritikerna här lite friskt vatten på sin kvarn. Många hävdar att avdraget inte har inneburit att fler som verkligen behöver hjälp har fått det, utan att de som hade råd förut bara har kommit undan billigare. Ingela säger att hon är fullt medveten om att hon erbjuder en tjänst som inte alla vill eller kan prioritera.

– Samtidigt tror jag att den vita städhjälpen har ökat. Hushållsnära tjänster kommer alltid att finnas och det då är det väl bra om de är vita.

– Men mitt i allt kan jag inte låta bli att fundera över vad som händer när den sittande regeringen har lärt svenska folket att mitt jobb inte är värt mer än 150–200 kronor i timman, säger hon.

Det finns pensionärer som anlitar Ingela i stället för hemtjänsten. Familjerna lejer bort städningen för att få mer tid för familjen och vännerna. Jobbet handlar mest om vanlig veckostädning, men det händer också att hon tvättar och stryker.

– Jag är en jävel på att stryka skjortor. Trots att jag inte ens stryker min egen tvätt, säger hon och skrattar.

Ingela märker tydligt att det har skett en attitydförändring de senaste åren. I början av 90-talet var det ingen dans på rosor på någon sida av skurmoppen. På ena sidan var det närmast kontroversiellt att starta en städfirma, (en dam erbjöd henne lite föraktfullt 25 kronor plus lunch för en heldag), på den andra skamligt att anlita någon för att ta hand om skiten i det egna hemmet.

– När jag började förstod jag att det skulle bli tufft att visa att det faktiskt var okej att köpa vit städhjälp. Folk bad om ursäkt för att de anlitade mig, alla var väldigt noga med att förklara hur deras arbetssituation såg ut.

– I dag är det helt okej att köpa städhjälp, många ser det som en tjänst precis som den man köper när man lagar sin bil.

Roligt att städa. Ingela har städat ända sedan hon slutade skolan 1978. Karriären inleddes i landstingets korridorer och gick sedan vidare i försvarets. När det började blåsa kallt vid skurhinken på regementen valde Ingela att kliva av laslistans turordning och i stället tacka ja till försvarets erbjudande om utbildning. Hon hoppade på sjuksköterskeutbildningen i Sundsvall.

– Jag var 30 år med två små barn hemma och pluggade med småtjejer i Sundsvall. Det var skitkul men allt floppade på första praktiken då jag insåg att yrket inte passade mig.

Ingela åkte hem och funderade på vad hon egentligen kunde bäst. Jo, städa, så klart. Och hon kände sig dessutom stark och stolt över att ha den egenskapen. Så ”en sådan där natt, du vet” beslutade hon sig för att starta eget, hon berättar om hur hon åkte runt i villaområdena i Östersund och la lappar med reklam i brevlådorna. Sedan dess har allt rullat på utan vidare annonsering, annat än djungeltelegrafen förstås. Själv skulle hon aldrig drömma om att köpa städhjälp. Ingela brukar säga att hon har ett genetiskt fel för att hon faktiskt på fullt allvar tycker att det är roligt att städa.

– Mycket beror på att jag gillar att se resultatet efteråt. När jag stänger dörren efter mig vet jag att mina kunder tänker Yes! när de kommer hem. Någon sa att de hade lördag på onsdagar efter att jag hade varit där. Sådant blir jag glad av att höra.

Ingela har alltid varit ensam i sitt företag. Hade hon tackat ja till alla jobb hade hon kunnat ha flera anställda, trycket har alltid varit stort.

– Men jag har valt att köra själv, det är ganska skönt. När man är ute på jobb har man ändå inte tid att prata. Dessutom är jag sällan sjuk, men händer det så brukar jag och kunderna sms:a varandra.

Men nu har Ingela en ledig eftermiddag och då gillar hon mest att bara ta det lugnt. Någon fjällbrutta på skidor har hon aldrig varit, säger hon, mer av en asfaltsblomma. För tre år sedan tog hon och Sven motorcykelkort och körde på sin första tältsemester genom Sverige tillsammans. Förhoppningsvis blir det snart en ny tur. I övrigt tar Ingela dagen lite som den kommer, hon gillar att sitta vid köksbordet, dricka kaffe och lyssna på trapphusets liv och rörelse.

– Man borde väl säga att man stickar och virkar och gör massa saker. Men när jag är ledig, då är jag typ ledig, säger hon skrattar.

Det händer att hon funderar på vad hon skulle göra om hon inte städade. Särskilt nu när armen bråkar brukar tankarna på drömjobbet dyka upp.

– Men jag vet faktiskt inte vad jag skulle göra då. Fast det är klart, hade jag varit bra på att rita hade jag nog blivit tatuerare, säger Ingela.

Mötet Ingela Burman

Mer läsning

Annons