Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Imponerande kväll med Bergs Sommarakademi

/

Karl-Ove Mannberg och hans fru Ena är initiativtagarna till Bergs Sommarakademi som startades 2001, en fristående fortsättning av Bergs sommarensemble som avsomnade 1999.

Annons

Bergs Sommarakademi, en kurs för ungdomar som ägnar sig åt högre studier i musik vid musikhögskolor, konservatorier och akademier runt om i Norden. En kurs som på denna korta tid nästan blivit en institution. Jag hoppas verkligen detta inte var sista gången vi fick nöjet att ta del av frukterna av vad två kursveckor kan prestera. Lärare på kursen i år har varit Karl-Ove Mannberg, Bengt-Eric Norlén, Moshe Ben-Dor, John Ehde, Lena Johnson och Ena Carlborg-Mannberg.

Konserten inleddes med Nielsens Liten svit nr 1. Finstämd musik, men kanske lite nyansfattigt tolkat för min smak. Dessvärre var det också bitvis orent i första violin och jag saknade balans mellan stämmorna.

Schuberts Rondo för violin och stråkorkester följde och där fick vi möta violinsolisten Ophelia Kamkar. En mycket trevlig bekantskap, som om hon får utvecklas i lugn och ro vi med säkerhet kommer att få höra mer av i framtiden. Underbart med en musiker som bjuder på en så lugn och trygg utstrålning vid ett solistframförande, en styrka att vårda. Hon bjöd på ett tekniskt stabilt spel och en fin klang. Jag hade önskat modet att göra mer av de många dragningar och tempoväxlingar stycket bjuder på, det hade skapat ett större lugn i uttrycket och en djupare tolkning.

Brittens Sarabande ur Simple Symphony kändes dessvärre lite orepeterad och den pregnans i baslinjen som hade behövts saknades.

Vi fick ta del av uruppförandet av Tre Lyriska Akvareller för violin, viola och stråkorkester av Olof Lindgren. Stycket är inspirerat av dikter ur De tusen dikternas bok av Harry Martinsson och av tonsättaren dedicerat till Karl-Ove och Ena Mannberg och Moshe Ben-Dor. Olof Lindgren är verkligen en sann naturlyriker och i dessa stycken tycker jag han lyckats spegla naturfenomen på ett varmt och innerligt sätt. Vi fick som solister höra Ida Sundell på violin och Niklas Tamm på viola. De båda solisterna kändes samspelta, klingade mycket bra tillsammans och bjöd på en ödmjuk och flexibel tolkning.

Konserten avslutades med Elgars Introduktion och allegro op 47 för stråkkvartett och stråkorkester. Där bjöd stråklärarna på skickligt kvartettspel kompat av eleverna. Elgar tillhör en av mina favoriter bland de engelska tonsättarna och just detta stycke har många av hans stora gester som ofta kännetecknar hans produktion. Orkestern kändes väldigt stabilt och bjöd på ett mustigt spel i fortepartierna, men hade en tendens att tappa lite driv i de mer stillsamma partierna. Igen saknade jag en mer exakt baslinje som hade hjälpt i de mer känslostormande partierna.

En mycket givande kväll och ni som missade detta tillfälle får en ny chans i Bergs kyrka torsdag kväll.

Mer läsning

Annons