Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hugo Oscarsson

/

Annons

Östersund

Hugo växte upp i Optand där hemmet fanns. Som ung drabbades Hugo av polio, vilket han tog sig igenom tack vare sin positiva livssyn och kämpalust.

Att se möjligheter och det positiva i livet var något som var typiskt för Hugo. Han hade förmågan att uppskatta livet och kunde glädjas åt det enkla i vardagen.

Den positiva inställningen till livet gjorde att Hugo var en mycket omtyckt person och en stor glädjespridare. Han hade också förmågan att kunna lätta upp stämningen med roliga och ibland fräcka historier.

I sin ungdom cyklade han ofta på dans tillsammans med sin livskamrat Ruth. De båda dansade mycket, både gammalt och modernt. De fick ibland cykla hem för att duscha och byta om mellan timslånga danser.

Efter sin fru Ruths bortgång bodde Hugo sedan 1991 på Ljungen, där han stormtrivdes och var en uppskattad och känd profil.

Större delen av sitt yrkesliv arbetade Hugo på SJ i Östersund, men även efter sin pensionering fortsatte han med diverse extraknäck, framförallt för att komma ut och träffa folk.

Många känner säkert igen Hugo från Furuparkens danser där han jobbade fram till 80 års ålder.

Lika viktigt som jobbet var det att innan dansen började, få träffa och spela kort med grabbarna. Efter att ha slutat med sina extraknäck startades ett pokergäng som träffades kontinuerligt där Hugo deltog tills han var 93 år. Hugo tyckte om att leva ett aktiv liv, var ofta ute i naturen för att åka skidor, fiska eller plocka bär.

Genom hela livet var han sportintresserad, särskilt av fotboll, skidor och friidrott. Han var även Opes äldsta medlem. I yngre år var han också en engagerad bowlingspelare. Intresset för att hålla kroppen i trim fanns kvar hela livet. De sista åren i form av promenader och gymnastik på Ljungen.

En viktig energikälla för Hugo var besök av släkt och vänner, vilket fick honom att leva upp och bli full av energi och lust igen. Men det Hugo uppskattade mest under sina sista år var ändå musiken. Att spela och sjunga var det roligaste Hugo visste, men förstås också en glädjekälla för oss andra som fick tillfälle att lyssna till eller spela med honom. Trots sin höga ålder åkte han ibland till andra äldreboenden för att glädja med sin musik.

Han fick bland annat tillfälle att spela med Trio med Bumba en gång när de uppträdde på Ljungen. En annan höjdpunkt var när han som 90-åring fick spela in en egen CD-skiva i en riktig skivstudio.

Hugo sjöng och spelade munspel ända in i livets slutskede, till och med på sjukhuset, innan han vid 94 års ålder stilla somnade in den 16 juni 2009.

Vi är många som kommer att sakna Hugo.

Mer läsning

Annons