Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hoppet lever vidare

Annons

Seger var en absolut nödvändighet och seger blev det. ÖFK:s 3–0 mot kökollegan Skellefteå var precis det vi behövde för att hoppet om förnyat kontrakt skulle leva vidare.

Poängtapp eller förlust och vi hade kunnat hala flaggan på halv stång redan nu.

ÖFK har sannerligen inte skämt bort oss med segrar den här sommaren. Vi skrev omgång 17 innan seger nummer 2 kunde inkasseras. Den första kom för tre månader sedan, på dagen faktiskt, då ÖFK betvingade Syrianska Kerburan med samma siffror, 3–0.

Låt oss inte ta gårdagens segersiffror som ett dåligt omen...

ÖFK grep alltså det sista halmstrået och man gjorde det på ett övertygande sätt. Högsta växeln petades in redan från avspark, startelvan hade offensiv prägel och stärkta av den senaste tidens framgångar (man har faktiskt inte förlorat sedan omgång 11, i midsomras) tog man kommandot i matchen.

Naturligtvis spelade även Lee Makels klassiga 1–0-mål (en lobb från halva plan över en målvakt som placerat sig för långt ut, Makels tredje av den sorten sedan han kom hit) redan efter sju minuter in, mål har ju en tendens att ge extra energi.

Och med Makel som härförare, han öppnade Skellefteås högerförsvar gång efter annan under den första halvtimmen, kunde ÖFK redan här ha punkterat matchen men Sundsvallslånen Robin Bergman och Anton Andersson hade ingen skärpa i avslutningarna.

Det hade däremot Michael Tidser när han på egen retur placerade 2–0 i Skellefteåmålvakten Fredrik Enbergs vänstra kryss. Men även här var det Makel som var regissören, när västerbottningarna förväntade sig en frisparkskanon kom en genomspelning till Tidser istället...

Redan där var matchen ÖFK:s trots att nästan en hel timme återstod att spela. Hemmalaget har total kontroll på händelserna och när dessutom Ante Björkebaum satte 3–0 (va’ kul det är att se Ante lyckas efter så många skadekrossaade säsonger) behövde man inte ens oroa sig för den sista kvarten som kostat så många poäng under året, inte minst på hemmaplan.

Det finns naturligtvis många hjältar en sån här eftermiddag men undrar om inte tränartrion ska ha den finaste blomman för sitt sätt att komponera laget; med Robin Bergman och Anton Andersson på kanterna, Martin Johansson och Michael Tidser mitt i banan och Lee Makel lite släpande bakom Ante Björkebaum satte man ordentlig press på Skellefteås svagaste lagdel, den stabbiga backlinjen. Stundtals såg det faktiskt ut som en gammal hederlig 4-2-4-uppställning. (För er som är unga kan jag berätta att man spelade så för snart 50 år sedan...)

Det var ett segervapen denna gång, mot Brage nästa söndag måste man förmodligen tänka annorlunda. Jag tror inte serietvåan låter ÖFK sköta taktpinnen på samma sätt som skedde i går.

HHH

En helt annan fundering; ÖDFF har krossat allt motstånd i damernas division 2 och i praktiken redan säkrat seriesegern (kunde ha gjort det även i teorin i lördags men mötet med Selånger regnade bort). 13 raka segrar så här långt, 75–6 i målskillnad och 39 poäng. Men klubbledningen har inte budgeterat för ett kommande kvalspel!

Hur tänkte man?

Hur fan tänkte man?

Om man nu inte trodde helhjärtat på sina tjejer före seriestart kan jag ju ha en viss förståelse för men någonstans på den här resan borde man ju ha upptäckt att laget är fullkomligt överlägset i serien.

Det har alla andra gjort.

Mer läsning

Annons