Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Historiska perspektiv på samepolitiken

Annons
Sakligt återhållen vrede. Så kan innehållet sammanfattas i Lennart Lundmarks samtidigt rapsodiska och djuplodande bok om svenska statens förhållande till Sveriges urbefolkning samerna. Med omfattande kunskaper om samisk rättshistoria och med hjälp av relevanta arkiv lotsar han läsaren genom några århundraden av administrativa övergrepp, renodlad rasism, nedlåtande attityder och fördomsfulla fantasier. Boktiteln är rakt på sak och döljer inte vad det handlar om: "Stulet land - svensk makt på samisk mark" (Ordfront förlag).
Blott historia? Ja och nej. Det är en historisk tillbakablick som leder läsaren rakt in i nutida samiska tillkortakommanden. Ett exempel: för en tid sedan kunde vi läsa om ett kommunalråd i länet som kan tänka sig att skjuta renar som kommer in på privat mark. Han hävdar visserligen att han sa det på skämt, men uttalandet vittnar om en historielöshet som i många fall präglar synen på samerna.
Om vi går drygt 100 år tillbaka i tiden pågick i Härjedalen en närmast besinningslös renslakt som väckte riksintresse. Bruksägaren William Farup i Ljusnedal ledde den jakt som medförde att 150 renar sköts vintern 1890-91.
Denna och andra händelser var enligt Lundmark symtom på det godtycke och den osäkerhet som präglade myndigheternas agerande gentemot den samiska befolkningen. De renskötande samerna blev mer och mer kringskurna, men det var som Lundmark skriver inga arméer som erövrade samernas land; fogdar och ämbetsmän gick i spetsen för en rättslöshet som under loppet av något århundrade förändrade äganderätten och villkoren för den samiska kulturen. Konflikten i dag yttrar sig bland annat i juridisk exercis och närmast obegripliga rättsprocesser om markrättigheter.
Visst, alla människor måste anpassa sig och förhålla sig till samhällsutvecklingen, men faktum är att samerna långt in i modern tid har betraktats som lägre stående varelser. Lapp-skall-vara-lapp-politiken innebar bland annat att samerna förvägrades bo i hus. Detta missförhållande var för övrigt tillsammans med skolfrågan ett av huvudämnena vid det första samiska landsmötet i Östersund år 1918. Och det dröjde ända till 1962 som samiska barn fick samma skolrättigheter som övriga svenskar.
Om allt detta och mycket därtill kan man läsa i Lundmarks gedigna och systematiska genomgång. "Stulet land" är den senaste i raden hans böcker om den svenska statens politik gentemot samerna. Denna liksom hans tidigare böcker utgör värdefulla bidrag till förståelsen av de konflikter som med jämna mellanrum poppar upp längs fjällkedjan och i Norrlands inland.
Lundmarks forskning rör främst de senaste seklerna, men den som vill gå ännu längre tillbaka kan följa arkeologiprofessor Stig Welinders vandring bland arkeologiska fynd, svår- tolkade runstenar, isländ- ska sagor och utdöda språk. I boken "Jämtarna och samerna kom först" (Jamtli förlag) resonerar han om länets utveckling från 4000 f.Kr - 1200 e.Kr.
Om Lundmarks genomgång är vredesbetonad och tendentiös, så skriver Welinder med glimten i ögat och med försiktiga ställningstaganden. Ordet "problematisk" är högfrekvent. De faktaspäckade och minutiösa redovisningarna är kanske mer avsedda för fackhistoriker, men hans resonemang och slutsatser är intressanta att följa och har ett bredare intresse. Han landar inte oväntat i slutsatsen att frågan "vem kom först?" är irrelevant och felställd. Den går inte att få något svar på, eftersom historien är dynamisk och olika grupper interagerar med varandra. Däremot ser han 1000-talet som en vattendelare; vid tidpunkten för Jämtlands kristnan de är det enligt Welinder rimligt att börja urskilja en grupp människor med samisk etnicitet.
Det synsättet delar för övrigt Lundmark, som även han avfärdar de forntida myterna för att i stället lyfta fram frågor som rör mänskliga rättigheter. Hans intresse är främst "…väl dokumenterade oförrätter under främst 1800- och 1900-talet".
Både Welinder och Lundmark ligger således nära ILO:s definition av ett ursprungsfolk, nämligen ett folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och som helt eller delvis har behållit sina sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Den definitionen är bra att ha i minne när svensk samepolitik diskuteras och analyseras. Både Lundmark och Welinder är därför goda ledsagare när det gäller det historiska perspektivet.

Mer läsning

Annons