Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hindenburg gjorde allt rätt

/
  • Repertoaren för tankarna till  60-talets experimentella bluesrock.
  • Hindenburg med sångaren Bengt-Anton Runsten gjorde hemmafesten på Marité till ett hårdrockskalas.foto: joakim rolandsson

Glada, ölminglande ungdomar och rock-klassiker på behaglig volym – det osar hemmafest om Marité denna kväll.

Annons

I takt med att vimlet blir allt tätare, börjar klockan närma sig sent och kvällens huvudnummer nalkas.

När Hindenburg intar scenen kring midnatt töms bar och soffor på ett ögonblick, till förmån för det snart fullpackade dansgolvet. ”Det finns inget som en hemvändarpublik” konstaterar sångaren Bengt-Anton Runsten redan efter första låten, och visst ligger det något i det.

Hindenburg går fullt ut, och publiken är med på noterna från första stund.

Att Hindenburg, även med sin egen repertoar, jämt och ständigt blir sammankopplade med Led Zeppelin kan tänkas vara tröttsamt för bandmedlemmarna. Men att skriva en konsertrecension om Hindenburg utan att nämna de brittiska giganterna känns knappast möjligt.

Deras långa, kaotiskt trevande utsvävningar görs i sann Zeppelin-anda, och drar osökt tankarna till det sena 60- och tidiga 70-talets experimentella bluesrock. Men för att vara ett band med grunden i klassisk rock är Hindenburg ovanligt mångsidiga. Och vare sig det är tunggungande blues, akustisk folk eller funkig, riffbaserad rock, så görs det med stor intensitet och precision.

Kvällen lider mot sitt slut, trycket och tempot ökar alltjämt både på scenen och i publiken.

Åskådarmassan är nu så tät att Bengt-Anton försöker sig på något av en stagedive, trots att den lågt upphöjda scenen inte tillåter mycket av en dykning.

Hindenburg bjuder på sig själva, och gör allt rätt från första stund, och snart har de ersatt hemmafesten med ett fullfjädrat hårdrocks-kalas.

Mer läsning

Annons